Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Johan Albert Karlsson f. 27/2 1873 drunknad 25/9 1905
Änkan Matilda Fredrika Gustavsdotter f. 13/12 1875 gifta 1/8 1897
d. Helga Alida Borghild f. 5/7 1898
s. Konrad Gottfrid f. 14/13 1902
s. Magnus Evert Alban f. 5/8 1905
Matilda ”Tilda” med barnen Alban, Helga och Konrad
Föräldrarna till Albert
Albert var son till Karl Johansson (1844-1878) och Anna Beata Andreasdotter (1848-1878) som bodde på Hönö när Albert föddes. Karl var född i Harestad medan Anna Beata var född på Åstol (hus 46) men flyttat till Hönö 1862 och där gift sig med Karl 1870. Anna Beata var dotter till Andreas Olsson (1814-1855) (son till Olof Arvidsson & Malena Magnusdotter) och Kristina Bengtsdotter (1822-1902) född på Hönö men flyttat till Åstol 1841. Andreas dog i Kolera 1855 och deras äldste son Karl kom bort med Bruden 1862. Albert hade en syster Amanda Kristina f. 1871 i Klövedal men blev gift på Hönö.
Föräldrarna till Matilda
Matildas föräldrar var Gustav Hansson (1843-1881) och Albertina Persdotter (1845-1915) från Ropekullen. Gustav var son till Hans Kristensson (1806-1877) från Åstol (son till Kristen Larsson d.y.) och Regina Olsdotter (1796-1879) från Kärrsön. Matildas far Gustav dog 1881 och Albertina gifte om sig med Edvard Johansson (1843-1905) son till Johan Eriksson & Britta Olsdotter (hus 25). Matilda hade en bror, Hilmer som drunknade i Marstrand endast 20 år gammal och en halvsyster Josefina ”Fina” som blev gift med Johan Kristensson (hus 4).
Edvard, Josefina, Albertina och Matilda
Matilda Gustavsdotter
Huset
Tomten som huset står på bebyggdes första gången av Jonas Helgesson när han bosatte sig på Åstol 1778. 10 år senare flyttade Jonas till Dyrön och sålde då huset och den intilliggande sjöboden till Erik Eskilsson (1757-1821) för 258 Rd samt en årlig arrendeavgift på 1 Rd. Erik och Laurinas son Bengt Eriksson (1801-1851 tar över huset och gifter sig 1822 med Bärta Olsdotter (1796-1842) från Tjörnekalv. Vid Bengts död 1851 står äldste sonen Hans Bengtsson för huset men hans tre bröder Lars, Elias och Anders med sin hustru bor där också. Lars gifter sig 1854 och bygger eget hus (nr 55) vilket också Elias gör när han gifter sig 1866 (nr 19). Hans dör ogift 1857 och när också Anders dör 1867 så flyttar hans änka Anna Kristina Pettersdotter och barnen till Tjörnekalv och huset säljs till Gustav Hansson som 1867 gifter sig med Maria Albertina Persdotter. Gustav dör 1881 och 1885 gifter Albertina om sig med Edvard Johansson och flyttar över med barnen till honom. Huset står sedan tomt tills dottern Matilda gifter sig 1897. Oskar Kjellberg f. 1877 har berättat att han gick i skola i det huset med August Kristensson som lärare. Huset fungerade alltså som en tillfällig skollokal innan det riktiga skolhuset blev klart slutet av 1886 med sin första lärarinna 20-åriga Maria Berntsdotter från Onsala.
Tilda på Telefons hus
Levnadsbeskrivning tidigare husägare
Erik Eskilsson gifter sig 1784 med Bengt Larssons dotter Laurina Bengtsdotter (1767-1824, en av de första som föddes på Åstol) och bor först i Kårevik innan de 1788 köper huset av Jonas Helgesson och flyttar till Åstol 1788. 1789 är han en av de 12 åstolbor som var inkallade att tjänstgöra på kanonsluparna i den Bohuslänska eskadern som deltog i slaget vid Svensksund 1790 då Sverige vann en förkrossande seger över Ryssland. Om han verkligen deltog i kriget vet vi inte, men när det gjordes bouppteckning för hans svärfar Bengt Larsson 1789 står det att Erik Eskilsson inte kunde närvara eftersom han var på kanonsluparna. Erik dör 1821 i bröstsjuka och enligt bouppteckningen äger han ett hus värt 133 Rd och en fiskebåt samt två mindre båtar värda 369 Rd. Erik och Laurina fick fyra söner som blev vuxna, men två av dem Hans och Petter drunknar februari 1822. Sonen Bengt Eriksson (1801-1851) tar alltså över huset och därefter hans son Anders Bengtsson (1834-18667) som tillsammans med Anders Daniel Niklasson 17 år drunknar 9 november 1867 i ”Sälfjorden mellan Marstrand och Kalven”. Anders efterlämnar ett hus värt 225 Rd.
Gustav Hansson (1843-1881) gifter sig midsommaren 1867 med Albertina Persdotter (1845-1915) från Ropekullen och de bosätter sig först i Gustavs föräldrahem. 1871 köper de dödsboet efter Anders och flyttar in där. 1871 får de också en son Hilmer Patrik och 1875 en dotter Matilda Fredrika. November 1881 dör Gustav endast 38 år gammal. Oktober 1885 gifter Albertina om sig med Edvard Johansson (1843-1905) och flyttar med barnen till hans föräldrahem (hus 25). December 1891 drunknar Albertinas son Hilmer endast 20 år gammal i Marstrand. Albertinas dotter Matilda Fredrika (1875-1960) gifter sig Augusti 1897 med Johan Albert Karlsson (1873-1905) och de flyttar då in i Matildas tidigare föräldrahem där Helga, Konrad och Alban föds.
Albert Karlsson (1873-1905)
1886 när Albert var 13 år flyttade han från Hönö till sin morbror Anders Andreasson på Åstol där också hans mormor Kristina bodde. Mars 1890 fick han sitt sjömansbevis och november 1895 reste han till Nordamerika men kommer tillbaks igen och tar ut lysning april 1897 och gifter sig med Matilda. Tyvärr fick de inte så många år tillsammans förrän det var dags för ytterligare en drunkningsolycka i huset. September 1905 var Albert på hummerfiske tillsammans med Axel Olsson (1866-1905) och Hilmer Leonard Alfredsson (1880-1905) bland Pater Nosterskären där de försvinner utan att återfinnas. Ryktet säger att det var en kronobåt som kört på och sänkt deras båt. Några år senare satt nämligen en åstolbo på ett cafe i Marstrand och hörde ett samtal från bordet intill där en militärklädd man sa till sin bordskamrat ”här har jag inte varit sedan vi körde över den där båten”.
Matilda (1875-1960) blev nu ensam med tre småbarn Helga 7 år, Konrad 3 år och lille Alban endast 1 månad. Axel Olsson efterlämnade änkan Fredrika Bryngelsdotter med 5 barn, Josefin 15 år, Gottfrid 9 år, Alexander 7 år, Svea 5 år och Sylvia 2 år. 1913 fick Matilda ta över telefonstationen från Axel Andersson vilket hjälpte till att klara hennes försörjning.
Följande text är hämtad från Helena Rafstedts berättelse om Tilda på Hembygdsföreningens facebooksida ” Hemma i Tilda-på-telefons hus placerades växelstationen i köket, och i rummet intill ordnades en talhytt. I början var det få som hade telefon hemma, utan man gick till Tildas för att genomföra samtal eller skicka telegram. Ringde någon och sökte en person som inte hade egen telefon fick Tilda helt enkelt skicka något av barnen eller ett annat bud för att hämta personen som söktes. Telefonstationen hade öppet mellan åtta på morgonen och nio på kvällen under veckans alla dagar, men vid brådskande ärenden hände det att man knackade på hos Tilda även nattetid. På dagarna kunde det bli trångt i Tildas kök då flera samtidigt väntade på att få hjälp med att telefonera eller skicka telegram. Tilda drev telefonstationen i över trettio år fram till våren 1945. Detta år fyllde hon sjuttio år, och enligt en notis i tidningen avtackades hon med blommor och presenter från en stor mängd ”tacksamma abonnenter” på ön. ”
Barnen
Helga (1898-1976) konfirmerades september 1912 och var bland de 15 (av totalt 40) som fick a i betyg. Året efter fick de telefonstationen i huset och det blev då oftast Helga som fick gå och lämna telegram eller hämta någon som fått ett telefonsamtal. 17 december 1923 gifter hon sig med Artur Paulsson (1896-1985) från hus 27 och de bosätter sig på nordre parten där de bygger vidare på den husgrund som Arturs bror Lars påbörjat några år tidigare. Han var förlovad med Josefin Olsson men bröt förlovningen och emigrerade till Amerika 1914.
Konrad (1902-1927) fick sitt sjömansbevis september 1818 och han började på fiske som alla andra. Vintertid deltog han i sillfisket med vadlaget Rallare och 1923 började han på snurrevadsfiske efter rödspotta borta vid England med MD 385 Balder. Balder var byggd 1921 och de första ägarna sålde 1925 sina andelar till de unga bröderna Ragnar (f.1900) och Justus Pettersson (f.1904). Hösten 1927 var Konrad med dessa bröder samt Bertil Karlsson (31 år), Hjalmar Petersén (22 år) 0ch Fredrik Berntsson (16 år) på snurrevadsfiske. De lämnade Grimsby 27 september och söndagen 2 oktober låg man för ankar tillsammans med MD 441 Dahlia. Under kvällen och natten blåste det upp till full storm. På morgonen kunde inte besättningen på Dahlia se Balder och de hördes aldrig mer av varför det förmodas att de gick under i den svåra stormen. Sex unga ännu ogifta män förlorade livet under den natten och sorgen var tung på Åstol när budet nådde familjerna.
Alban (1905-1960) gifter sig 1932 med Rosa Berntsson (1909-1985) från hus 50. Alban tar över tomten efter sin mors fosterfar Edvard Johansson och river det gamla ”Erikes hus” (nr 25) och bygger nytt.
Speciellt tack till Sture Kjellberg för korrekturläsning och muntliga berättelser samt Knut Karlsson för foto.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Lars Johansson f. 27/5 1847 Änkling 9/11 1892
d. Josefina f. 1/8 1877
d. Johanna Karolina f. 25/9 1887
d. Beria Lovisa f. 16/6 1890
Övriga i denna familj som tidigare bott i huset
Lars som kallades ”Lars ve brygga” hade 1874 gift sig med änkan Britta Mattiasdotter (1846-1892) och de hade ytterligare en vuxen dotter Amanda (1882-1968) som flyttat till Marstrand.
Lars Johansson ”Lars ve brygga” i Marstrand och säljer fisk
Föräldrarna till Lars
Lars var son till Johan Andersson (1798-1885) från Låka i Valla socken och Anna Andreasdotter (1807-1872) från Tjörnekalv som gift sig och flyttat till Åstol 1833. Syskon till Lars var bl.a. Anders (1834—1862 då han kom bort med Bruden) gift med Helena Karlsdotter (1838-1892) och Inger (1840-1922) gift med Lars Davidsson (1829-1894).
Föräldrarna till Britta
Hon var dotter till Mattias Öhrberg Olsson (1812-1865) och Inger Sofia Berntsdotter (1816-1875) båda från Tjörnekalv.
Huset
Hur gammalt nuvarande hus är vet vi inte, men redan 1780 gifte sig de två Brattöborna Arvid Nilsson (1762-1798) och Anna Magnusdotter (1759-1792) och flyttade till Åstol där de byggde ett hus på denna tomten. Deras son Olof (1784-1815) tog över huset när han 1813 gifte sig med Malena Magnusdotter (1792-1865). Malena gifte 1826 om sig med Lars Jacobsson (1806-1898). Efter att Malena dött sålde Lars huset till Karl Larsson (1843-1871) och Britta Mattiasdotter (1846-1892) som alltså 1874 gifte om sig med Lars ”ve brygga” Johansson.
Levnadsbeskrivning kring tidigare husägare
Malena Magnusdotter (1792-1865)
Malena fick en tuff start i livet då hon föddes kring midsommar 1792 som oäkting framfödd i moderns ” änkostånd” där fadern ansågs vara Magnus Olsson på Brattön. Malenas mor Helena Nilsdotter hade varit gift med fiskare Olof Larsson från Västra Brattön. Olof blev antagen i kronans tjänst 1789 och avgick samma år till Karlskrona utan att sedan återkomma. Hon framförde två bevis vid Göteborgs domkapitel, den 9/11 1791, på att hennes man skulle ha dött i Finland.
Helena har en speciellt intressant bakgrund då hennes förfäder på moderns sida tillhörde knapadeln, alltså den lägre adeln. Någon gren av dessa kommer längre bakåt i tiden in på den högre adeln och det finns vissa släktforskare som då menat sig kunna följa denna adelssläkt ända tillbaks till Folkungarna och även Valdemar II ”Seir” Danmarks kung 1202-1241.
1793 tar Helena ut flyttningsbetyg och vill flytta till Åstol.
Enkan Helena Nilsdoter från Haltorp är född på Klofverön i Lycke Socken, har flera år wistats här uti församlingen, är nu mera flytt till Löfstad i Thorsby Pastorat, med wittnesbörd om redelig och beskedelig wandel, förswarlig Christendoms kunskap, samt wederbörligit bruk af nåde medlen, och är så wida mig är kunnigt ledig från Ägtenskap. intygas Solberga Prästegård d. 18 maij 1793.
Jan A:Rhodin
Anders Olsons i Lefstad Swägerska Kyrkoherde.
gift med Olof Larsson på Brattön
Vil nu flytta til Ostol.
December 1806 gifter Helena Nilsdotter (1761-1831) sig med änkemannen Per Larsson ”Bratt” (1754-1825) och har då med sig Malena som är 14 år. Pär har två döttrar och två söner som är mellan 10 och 25 år. Han har dessutom tre drängar Nils Svensson 22 år och bröderna Nils 25 år och Olof Arvidsson 22 år
De två drängarna Nils och OlofSvensson var födda på Åstol. Deras föräldrar hette Arvid Nilsson (1750-1798) och Anna Magnusdotter (1758-1792) och hade flyttat från Brattön till Åstol 1781. Anna dör och Arvid gifter om 1793 sig med Ingegerd Nilsdotter. Annas bouppteckning 1792 uppger en stuga med förstuga, kammare och kök 13×14 aln och 1 sjöbod 15×11. Arvid dör 1798 och när deras styvmor Ingegerd Nilsdotter 1801 väljer att flytta till Lycke socken tog sönerna tjänst som drängar hos olika familjer och föräldrahemmet stod tomt under många år då det är troligt att det hyrdes ut till någon som bodde mer tillfälligt på Åstol. Drängen Olof Arvidsson bodde kvar hos Per några år och tycks ha fattat tycke för flickan som faderns nya hustru hade med sig, för 24 juli 1813 blev det giftermål mellan Olof Arvidsson och Malena Magnusdotter och de flyttade då in i Olofs föräldrahem. Oktober följande år fick de glädjen att få en son Andreas. Men den glädjen förbyttes i stor sorg lördagen 15 april 1815 då Olof tillsammans med Johannes Wikström råkade ut för en olycka inne vid Rersholmen och båda drunknade. Johannes lik flöt iland och han lär ligga rösad på Rersholmen.
Efter Olofs död 1815 flyttade Malena och sonen Andreas hem till sin mor och Per Larsson. Husf. 1821 står det ”Inhyses änkan Malena” med sonen Andreas och att hon är ”bräcklig och utfattig”. Men i mantalslängden står hon fram till 1820 som Olof Arvidssons änka i ett eget hus.
7 jan 1826 gifter Malena om sig med Lars Jakobsson och enl. Husf 1825-28 bor de först i Lars föräldrahem, men sedan flyttar de in i huset som Malena ärvt efter sin tidigare make Olof. 1826 får Lars och Malena en son som de kallar Olaus (1826-1862) och 1829 ytterligare en som de kallar Per (1829-1918 senare kallad ”gamlePer”). Första dottern Lotta föds 1831, men hon dör året efter men de får ytterligare en flicka 1834 som de kallar Charlotta (1834-1914 senare kallad ”skeppareLotta”). 1837 får de sonen Bernt (1837-1862).
När Malena och hennes mor flyttat till Åstol var det fortfarande ett gott sillfiske med bra förtjänster. Efter att sillperioden slutat kring 1810 följde år av fattigdom kombinerat med ett omåttligt supande och den bohuslänska skärgården blev riksbekant för sitt supande. Även Åstol drabbades av detta och det fanns ju en krog på ön dit gubbarna ofta fick komma och supa på kredit vilket gjorde det allt svårare att försörja familjen på de små inkomster som fisket numera gav. Alltfler började inse att det fick bli slut på supandet och från 1834 finns det ett bevarat dokument från Klädesholmens och Rönnängs församlingar där ”Undertecknade som insett de faror hvartill brännvinets missbruk gifvit anledning, samt önska förekomma de eländen, hvilka det i framtiden ådraga oss och våra barn, hafva der till anledelse såväl av Kongl. Majts nådiga uppmaning 3 Marti 1832, som af egen fri vilja och öfvertygelse ingått i öfverenskommelse att iakttaga följande stadganden:
§1. Förbinde vi oss att endast njuta brännvin, då kroppen är af arbete eller annan orsak uttröttad, och behöfver det lite till styrka eller någon gång vid måltider, och endast då högst måttligt och passande.
§2. Att aldrig locka tvinga eller öfvertala någon till brännvins förtärande.
§3. Att aldrig i våra hus hålla oloflig brännvinsförsäljning, aldrig anställa supgillen, minst nattetid, aldrig bidraga till fylleriets utöfvande….
§4. Att så vidt möjligt är, afhålla våra barn och minderåriga tjänare från allt bruk af brännvin, intill dess de sjelfva kunna döma om dess nytta eller skada, eller åtminstone till dess de begått den heliga Nattwarden, samt icke heller gifva brännvin åt andras barn.
Detta dokument är undetecknat av bl.a. Lars Jakobsson och Jonas Olsson på Åstol
Dessa nykterhetssträvanden har förmodligen bidrgit till att Axel Holmberg i sin historiebeskrivning 1843 beskriver åstolborna som de ordentligaste av Tjörns fiskare.
September 1855 dör två åstolbor i den fruktade koleran och under november månad slår den till rejält och det dör 14 personer på tre veckor vilket är ett hårt slag för den lilla ön. Inte minst för Malena då hennes son Andreas är bland de första som drabbas. Lars Jakobsson är vid denna tid ledamot i Sundhetsnämnden och enligt ett protokoll från Tjörns pastorat 3 februari 1856 om kostnaderna för senaste Cholerasjukdomen erhåller Lars ersättning för arbetslön för 15 st. likkistor a 32 riksdaler och hans hustru Malena erhåller också ersättning för sjukskötseln under denna tid. Även Anders Pettersson på Åstol får betalt för 3 likkistor och för begravning av 3 lik.
1862 drabbas Åstol återigen av en svår katastrof när fiskebåten Bruden förliser utanför norska kusten och 7 av de 8 ombord drunknar. Sorgen drabbar Lars och Malena särskilt hårt då 3 av dem är närstående. Äldste sonen Olaus, yngste sonen Bernt samt Malenas barnbarn Karl Andreasson. Karl var ogift, men Olaus efterlämnar 4 barn och Bernt ettårige Axel (1861-1950 ”Axel ve dammen”).
Läs om Brudens förlisning genom att klicka på länkarna
20 oktober 1865 dör Malena efter ett strävsamt och händelserikt liv. Kvar hos Lars bor nu sonen Bernts änka Beata (1835-1903 ”Beata ve dammen”) med sonen Axel. Januari 1866 flyttar Beata ut när hon gifter om sig med Petter Johansson (1839-1866) och flyttar med honom till Tjörnekalv och som tragiskt nog dör i september samma år i en ny koleraepedemi som drabbar Tjörnekalv och hela Rönnängs församling hårt. Märkligt nog klarar sig åstolborna helt från att smittas denna gång. Två månader senare föder hon deras son Petter (1866-1950 ”Petter ve dammen”) och flyttar då tillbaka till Åstol med sina två pojkar.
1868 är Lars ensam i huset och han flyttar då till sin dotter Johanna som är gift med ”Storeskepparen” Karl Julius Andersson och säljer huset till Karl Larsson (1843-1871) och Britta Mattiasdotter (1846-1892) från Tjörnekalv. Tyvärr fortsätter svåra drunkningsolyckor hända husets ägare eftersom Karl är son till Lars Hansson ”StorLars” som 1871 förliser med sin båt vid Danmark och drunknar tillsammans med 4 andra vara två är sönerna Karl och August. Karl och Britta hinner få 3 barn tillsammans Charlotta (1867-1958), Anna ”skepparAnna” (1869-1951) och Johan Karlsson ”Karlsson” (1871-1951). Änkan Britta gifter om sig 1874 med Lars Johansson ”Lars ve brygga”
Lars Jakobsson uppnår en för sin tid ovanligt hög ålder och dör 1898 92 år gammal. Han bodde kvar hos sin dotter Charlotta, men de allra sista åren bodde han hos barnbarnet Karl Österman. Lite märklig tanke att min farfar som i sin barndom bodde granne med Österman har sett Lars som var född när några av de allra första åstolborna fortfarande levde.
Lars Johansson (1847-1919)
Vilken båt Lars började fiska med 1862 när han konfirmerats är inte känt. Men det finns uppgifter på att Lars far Johan Andersson 1838 hade en båt tillsammans med Lars Jakobsson. Dessa var dock överåriga när Fiskeristatistiken tas fram 1886. Men då vet vi att Lars ägde 50% i bankfiskefartyget MTD 132. Han ägde också en öppen båt samt 1/16-del i Rallares landvad. På äldre dar ägnade han sig mest åt kustfiske och det finns en fin bild på honom när han ligger vid kaj i Marstrand och säljer fisk.
Barnen
Josefina (1877-1945) gifter sig 1905 med Karl Edvard Andersson (Pettersson) (1855-1935) och bosätter sig i hus nr 18
Amanda (1882-1968) flyttar till Marstrand november 1900 och 1908 gifter hon sig med Axel Teodor Ivarsson från Marstrand där de bosätter sig.
Johanna (1887-1951) flyttar till Marstrand 1920 där hon gifter sig med Edvard Andersson f. 1865 i Valla och bosätter sig i Marstrand.
Beria (1890-1958) flyttar till Marstrand 1910 och gifter sig med Karl Gustav Adolf Gabrielsson f.1888 i Marstrand där de också bosätter sig.
Efter att Lars dött 1919 och dottern Johanna flyttat 1920 står huset tomt. Det används tidvis till affär och december 1923 flyttar handlaren Frans Sigvard Mattsson f.1898 från Gullholmen in i huset. September 1924 gifter han sig med Olof Andersson dotter Karin Alida f. 1901 från hus nr 7 som flyttar dit och i december samma år föder tvillingarna Frank Olle och Clary Maria. Men sommaren 1926 flyttar hela familjen till Stenkyrka.
På 30-talet tar Johan Karlsson med sönerna Johan, Sven och Magnus över huset och använder det som sjöbod där de sitter och ägnar sina backor varför den kallades för ”Ägnestöva”.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Gustaf Gullbrandsson f. 7/3 1832 änkl. 18/4 1892 d. 10/7 1918
s. Johan Oskar Gullbrandsson f. 23/11 1862
d. Emma Kristina f. 11/12 1866
d. Anna Sabina f. 10/12 1875
Övriga i denna familj som tidigare bott i huset
Hustrun Anna Kristina Johansdotter f.8/9 1838 d. 18/4 1892
d. Johanna Fredrika f. 25/8 1857
d. Carolina Bernhardina f. 7/6 1860
d. Augusta Paulina f. 14/4 1872
De yngsta syskonen: Oskar, Sabina, Emma och Augusta
Föräldrarna till Gustaf
Gustaf var son till Johannes Gullbrandsson (1767-1856) och Kristina Persdotter (1803-) Johannes var från Hällene i Klövedal och flyttade till Åstol 1794 där han jobbade som dräng hos änkan Maret ”Mart” Bryngelsdotter (1762-1830) från Stansvik. 2 aug 1795 gifte de sig men fick inga barn tillsammans.
Kristina var född på Risön och flyttade till Åstol 1828 där hon tog tjänst som piga hos Johannes Gullbrandsson. 21 feb 1830 dör Maret 68 år och barnlös. 23 juli 1831 gifter Johannes om sig med pigan Kristina och får en son året efter vid 65 års ålder. Gustav hade inga syskon förutom brodern Petter som föddes 1834 men dog efter några månader.
Föräldrarna till Anna Kristina
Anna Kristinas föräldrar var Johan Eriksson (1811-1860) och Britta Olsdotter (1812-1884). Johans föräldrar var Erik Andersson (1778-1848) från v. Brattön och Helena Wallberg (1783-1829) dotter till tunnbindaren Jonas Wallberg från Visby.
Britta var född i Kårevik, dotter till Olof Toresson (1772-1849) från Kårevik och Anna Andersdotter (1767-1850) från Mölnebo. Brittas syskon var bl.a. Annika (1809-1847) gift med Rasmus Pettersson (1806-1873) på Dyrön (vars dotter Petronella blev gift med GamlePer) samt Kristina (1806-1856) gift med Anders Lorentsson f.1803 på Dyrön.
Huset
Detta hus byggdes troligtvis av Torkel Eriksson (1766-1793) innan han gifte sig med Maret 2 dec 1786. Många intressanta berättelser ur Åstols historia kretsar kring detta hus. Allt från Torkel Erikssons affärer med den mordmisstänkte Anders Gunnarsson till alla historier om Johannes Gullbrandsson och hans krogrörelse. Huset som också inrymt affär var under många år något av en samlingsplats på ön. Det revs året efter Sabinas död 1956.
Levnadsbeskrivning tidigare husägare
Torkel Eriksson flyttade troligtvis till Åstol redan 1783 då han jobbar som dräng hos Christen Larsson innan han 1786 gifter sig med Maret Bryngelsdotter från Stansvik. Marets föräldrar är Bryngel Jakobsson (1727-1764) och Sigrid Olsdotter (1718-1801) som hade flyttat dit från Krommeröd i Valla socken. Maret hade två syskon som också flyttat till Åstol, brodern Jakob Bryngelsson (1754-1810), kofferdikaptenen som gifte sig med Simon Anderssons dotter Anna (1761-1823) och sedan bytte namn till Wikström samt systern Annika (1763-1805) som 1786 gift sig med Anders Gunnarsson (1766-?).
Svågrarna Torkel och Anders ägde tillsammans en båt med namnet Pihlen som de 1787 sålde och köpte en ny med namnet Svan (värd 700 rd) som sedan ersattes av Majorn. De köpte också en byggnad på Krokholmen som de sedan sålde till Wikström. Med dessa båtar utförde de diverse frakter längs kusten bl.a. sill, timmer och bräder till diverse orter som Uddevalla, Kungälv och Göteborg men även längre turer som Landskrona, Randers och Helsingör. Sommaren 1790 gjorde de 7 fraktresor med en förtjänst på 333 rd. Men något gick snett dem emellan och de hamnade i en tvist vilket slutade med att de stämde varandra inför tinget i Svanesund nov. 1790. vilket gör att vi idag kan få en intressant redogörelse för deras verksamhet.
Utdrag ur domboken där Anders kräver Torkel på utgifter han haft med båten Majorn
Anders Gunnarsson fortsatte frakta gods och förmodligen började han även ägna sig åt smuggling. Oktober 1792 är Anders åter inkallad till tinget i ett betydligt allvarligare ärende. 13 juli 1792 hade Jaktuppsyningsmannen Ahlin tillsammans med två jaktkarlar seglat från Marstrand till Åstol för att kolla en båtlast som var på väg till Danmark med bräder vilket inte var tillåtet och betraktades som smuggelgods. På Åstol fick de beskedet att båten redan gett sig av varpå de följde efter och hann upp båten vid Pater Nosterskären där de blev beordrade att följa med till Marstrand. Här blev både Ahlin och jaktkarlarna ihälslagna och båten sänkt vilket uppmärksammats av några Röröbor. De misstänkta för detta brott var Anders Gunnarsson, Herrman Rasmusson och Johannes Ståhle. Ingen av dessa inställde sig vid tinget och i mantalslängden för 1793 står det efter Annika Bryngelsdotter att ”man rymt”.
Samma år försvinner också Torkel ur mantalslängden och 4 mars 1794 gör hustrun Marta en anmälan att hennes man förra året begav sig på en utrikes resa och har därefter inte hörts av varför hon önskar att rätten skall lösa henne från äktenskapet.
Johannes Gullbrandsson var född i Hällene i Klövedal och härstammade från ”starke Gullbrands” släkt på Orust. 1794 flyttar han till Åstol och tar tjänst som dräng hos Torkel Erikssons änka Maret Bryngelsdotter som han 2 aug 1795 gifter sig med i Rönnängs nybyggda kyrka. (Första dopet i kyrkan förrättades i maj 1795). De verkar ha ett gott förhållande till kyrkan då de senare i livet ger en stor gåva till kyrkan och nattvardskalken och fatet bär deras initialer. Det är fortfarande ett tiotal år kvar på den stora sillperioden och det går bra för Johannes som bredvid sillfisket också öppnar krogrörelse i huset. 1814 är han delägare i en stor fraktbåt på 20 alnars köl tillsammans med Petter Persson och Jonas Jonsson (skeppare). Samtidigt finns det på Åstol 3 fiskebåtar på 12-15 alnars köl. 1809 var det stor oro längs bohuskusten då sillen helt uteblev efter att ha minskat de sista åren. Även åstolborna drabbades hårt när inkomsterna uteblev och det blev inte bättre av att man fortsatte supa. Det var mycket tuffa år som följde och det finns en hel del sorgliga berättelser om hur förtvivlade hustrurna blev när Gullbransson knackade på och ville ha betalt för det gubbarna hade druckit på kredit. Det sägs att om man inte betalade fick man lämna någon annan tillhörighet i pant.
Utdrag ur Mantalslängden 1817 där det står ”Krögerie” framför Gullbrandsson som visar att det inte var en lönnkrog han bedrev.
Maret dör i februari 1830 och i bouppteckningen efter henne framgår det att de var mycket förmögna efter den tidens mått med ett totalt värde på 4000 Rd. Förutom alla ägodelar, hade de infordringar hos diverse personer på totalt 3000 Rd. Som jämförelse kan nämnas att boningshuset var värderat till 166 Rd. Andra värdefulla saker i bouppteckningen var en väderkvarn för 200 Rd, en backebåt också 200 Rd, ett guldur värt 40 rd, 15 matskedar och 17 teskedar i silver tillsammans värda 96 rd. Bland inredningen fanns också 16 målade stolar och 10 stoppade stolar, 3 soffor, 3 stolpesängar samt 3 brännvinsfat och 2 brännvinskrukor. Marets kläder bestod av bl.a. 2 sidenklänningar, 15 diverse klänningar, 1 rock, 7 randiga kjolar, 7 mössor, 5 förkläde, 4 silkedukar, 7 par strumper och 3 par skor. De hade också förutom sjöbod och brygga ett fähus samt 1 ko och 2 får
Utdrag ur Marets bouppteckning
Enligt ett testamente som Johannes och Maret gjort upp redan 1801 då Maret efter flera års äktenskap med både Torkel och Johannes förstått att hon inte kunde få barn kom de överens om att hela kvarlåtenskapen skulle tillfalla Rönnängs Capell Kyrka och Församling. De gjorde dock ett tillägg 1822 att om den som överlevde den andre ingick nytt äktenskap skulle den avlidna makans giftorätt tillfalla kyrkan. Johannes lyckades få loss en kontant summa på 1833 Rd som han skänkte till kyrkan och den tilltänkta skolinrättningen. Dessutom skänkte de en kalk och fat i silver vilka fortfarande används vid nattvardsfirandet i kyrkan. Ända in i våra dagar har den årliga räntan av Gullbrandssonska donationsfonden tillfallit Rönnängs kyrka och skola. Min far berättade att hans klass fick bidrag till skolböcker ur den fonden.
Nattvardskalken och fatet, en tubkikare och en tranlampa som tillhört Gullbrandsson
Johannes fick alltså inga barn med Maret. Men redan året efter hennes död gifte han om sig med en av sina pigor Christina Persdotter, som var 34 år yngre. Johannes var nu 64 år gammal men redan året därpå 1832 födde Christina honom en son som fick namnet Gustav.
Samma år som Gustav föddes köpte Johannes 1/3 av Risön på en offentlig auktion för 750 Rd. Den fanns fortfarande i familjens ägo vid Johannes död 1856 då den utgjorde större delen av hans totala tillgångar på 1200 Rd. Gustav sålde den dock några år in på 60-talet. Johannes var en inflytelserik person på många sätt och engagerade sig i samhällets olika angelägenheter, både i och utanför kyrkan. Han var bl.a församlingens fattigföreståndare och ledamot i skolstyrelsen och finns med i flera bouppteckningar som upptecknings-och värderingsman.
I folkmun har berättelser om Gullbrandsson och krogen levt kvar in i vår tid och på 1920-talet nedtecknades en intervju med Abrahamns Bern då 84 år gammal ( han var född 1838 ).
Ur Västsveska Folkminnesarkivet. VFF 2553
”Gullbrandsson på Åstol (han var av Starke Gullbrands släkt) kom från Tjörn med sin hustru och slog upp krog. Han tjänade bra med pengar. Då karlarna inte hade mera pengar kvar, fick de supa på kredit. Men Gullbrandsson var en obarmhärtig fordringsägare. När han tyckte att han hade väntat nog länge på betalning, tog han sin bessman och gick in i gäldenärens stuga, passade på då han visste att denne inte hade några pengar. Det blev gråt och jämmer, när Gullbrandsson kom med sin bessman. Folk fick lämna honom det värdefullaste de hade, silversaker, fjäderbolstrar m.m. Han samlade så mycket så han fick knappt plats för allt i sitt hus.”
Gustaf Gullbrandsson
Föddes 7 mars 1832 efter att fadern gift om sig med sin piga Kristina Persdotter sedan han blivit änkeman utan att han fått något barn. Gustav växte upp som enda barnet efter att brodern Peter dog två månader gammal. Hemmet var ovanligt välbeställt och de kunde leva gott trots att fadern skänkt bort halva arvet efter första hustrun Maret enligt deras testamente. De hade alltid minst en piga som bodde hos dem och hjälpte till med krogbetjäningen. Det var också lite ljusare tider på Åstol när man börjat återhämta sig efter den fruktansvärda katastrofen då sillen försvann. 24 år gammal på Annandag jul 1856 vigdes Gustav med den 18-åriga grannflickan Anna Kristina som hade haft desto fler syskon. Men av en syskonskara på 12 barn var det bara 6 som blev vuxna.
Vi vet inget om Gustavs första tid som fiskare, men förmodligen började han på fisket med någon av de 6 sjöbåtar som enligt Axel Holmberg fanns på Åstol 1845 och åren efter. Det vi vet är att han 1873 var skeppare och delägare i bankfiskefartyget James Dickson. Det var en s.k. bankskuta på 70 ton (16 läster) med 13 mans besättning som fiskade med storbackor på Storeggen utanför Ålesund. Det året var fångstvärdet av långa och torsk 9.300:- för James Dickson medan de övriga 5 betydligt mindre åstolbåtarna som fiskade vid Jutska revet utanför Danmark hade ett fångstvärde mellan 1.386-2.784:-.
Sjömansrulla för James Dickson ur liggare från Sjömanshuset i Marstrand 1877-79. Inför fiskeresa till Norge
Befälhavare Gustav Gullbrandsson, jungman Martin R Olofsson från Öckerö, kock Carl Abrahamsson ”AbramsKålle”
Ur Bohusläns Bankiskefartyg 1873 samt tidningsurklipp från 1879
James Dickson såldes till högstbjudande på en auktion som hölls på Åstol i november 1879. Enligt fiskeristatistiken 1886 hade Gustaf inte någon del i ett bankfiskefartyg men däremot en 1/16 del i Löpares landvad så han var fortsatt sysselsatt i det fisket. Enligt min farfar Per Persson var hans morfar (=Gustaf Gullbrandsson) med ”Jänta” på Ålesundsfisket. Jänta var öknamnet på MTD 107 Oscar Dickson, ett bankfiskefartyg (sväriggare) som någon gång kring 1883 hade köpts av Gustafs svågrar Edvard, Carl och Anders Johansson (Johan Erikssons pojkar). Så förmodligen fortsatte Gustaf med storsjöfisket även efter att han sålt James Dickson, nu tillsammans med sina svågrar och sonen Oskar som också var med på Jänta.
Detta lär vara sväriggaren Oskar Dickson ”Jänta”
Barnen
Johanna Fredrika (1857-1938) gifte sig 1877 med Karl Johan Hansson ”KålleHansa” (1851-1937) och de fick 7 barn som blev vuxna och bildade familj. Gustava (1879-1967) gift med Hans Andersson ”Hans i berga” (1883-1969) från Tjörnekalv, Anna Kristina (1881-1913) gift med August Larsson (1879-1909) från Grötö, Hilma (1883-1962) gift med Karl August Thorin från Göteborg dit de flyttade, Albert (1886-1977) gift med Marie Hillberg (1888-1975) från Tjörnekalv dit de flyttade, Oskar (1893-1979) gift med Beria Karlsson (1895-1996) från hus 67, John (1896-1980) gift med Blenda Karlsson (1897-1980) från hus 55, Gunnar (1900-1990) gift med Margareta ” Greta” Larsson (1907-1986) från Örebro.
Bröderna Albert, Gunnar och John Hansson
Karolina Bernhardina (1860-1945) gifte sig midsommarafton 1880 med Mattias Olsson (1857-1933) ”OllesMattin” från hus 32. De fick 8 barn som blev vuxna och bildade familj. Karl (1883-1969) ”MattinsKarl” gift med Augusta Martina Olsson (1892-1943) från Stansvik, Anna Beata (1885-1977), Olga (1887-1953) gift med Albert Andersson Strandberg (1885-1963) från Tjörnekalv, Gustav (1890-1962) gift med Svea Olsdotter (1900-1935) från hus nr 72, Agda ”Ada” (1892-1960) gift med Linus Gustafsson (1888-1967) från hus nr 65, Oskar (1894-1978) ”MattinsOskar” gift med Olga Ottosson (1897-1990) från Stansvik, Fritz f.1896 gift med Nikolina Kristensson (1899-1971) från Tjörnekalv dit de flyttade, Amandus (1902-1953) gift med Selma Emilia Petersson (1902-1965) från hus nr 58 vilka emigrerade till USA.
Bernhardina & Mattias Olsson ”OllesMattin”, Oskar & Olga samt Fritz
Augusta Paulina (1872-1911) gifte sig annandag jul 1893 med Bernhard Persson ”PersBernhard” (1862-1948) från hus nr 1. De fick 6 barn av vilka 4 blev vuxna. Ossian f. 1899 som dog i spanska sjukan endast 22 år gammal. De andra var Per (1894-1990) gift med Josefina Olsson (1890-1963) från hus nr. 72, Evert (1904-1987) gift med Britta Berntsson (1917- 2005) från hus nr. 39, Olof (1906-1987) gift med Borghild Berntsson (1911-1978) från hus nr. 33. En kall februaridag 1911 drog Augusta på sig en förkylning som slutade med att hon dog i lunginflammation. När Bernhard då blev ensam med 4 pojkar 5-17 år gamla fick han stor hjälp av Augustas syskon att ta han om barnen som hos dem fick sitt andra hem.
Bernhard & Augusta med äldsta barnen. Ossian & Sabina
Gullbranssons var Ossians andra hem
Oskar Gullbrandsson (1862-1922) blev aldrig gift utan bodde kvar i huset tillsamman med sina två ogifta systrar Emma och Sabina. Det berättas att han var en omtyckt och gudfruktig man som också lärt sig spela på den orgel som fanns i hemmet och även några av hans sånger finns bevarade. Detta hem var det första på Åstol som hade julgran och det finns berättelser om hur andra barn ibland stod och kikade in genom fönstret. Annars var det ett öppet hem där folk ofta samlades. Gustav fick sitt sjömansbevis april 1883 och började förmodligen då på storbackefiske med far och morbröder på MTD 107 Oscar Dickson ”Jänta” som de just köpt. Vintertid ägnade han sig åt sillfiske med landvad i Löpares vadlag som han var delägare i. Jänta såldes strax före sekelskiftet och då fortsatte Oskar på storbackefiske med sväriggaren MD 38 Albert Ehrensvärd. När åstolborna började med snörpvadsfiske var Oskar med i Björnarnas vadlag.
Snörpvadslaget Björnarna. Sittande fr.v. Karl Oskar Larsson, Karl August Paulsson, Karl Mattsson ”KålleMatts”, Oskar Karlsson ”KosOskar”. Stående fr.v. Albin Karlsson, Oskar Mattsson, Ernst Kristensson (Vassdalen), Alfred Gustavsson ”SkomagerAlfred”, Amandus Mattsson, Oskar Hallberg, Albin Andersson Malmberg, Ivar Karlsson (Rönnäng), Oskar Gullbrandsson, Johan Karlsson ”StavasJohan”
1912 var Oskar med och köpte MD 216 Frej byggd på Allmag Orust som de bedrev backefiske med. När Oskar närmade sig 60 år slutade han som aktiv fiskare. Men vid ett tillfälle i maj 1922 hade en i besättningen blivit sjuk och de bad då Oskar följa med en tur. Men i Nordsjön råkade de ut för dåligt väder och medan Oskar var på däck tog vinden tag i focken och när han försökte hålla emot så följde han med bommen över relingen och hamnade i sjön och innan de hunnit få igång motorn och vänt så var han borta. Oskars systrar sörjde mycket över detta och kunde aldrig komma över denna olycka. Oskars bouppteckning visar på en god ekonomi med ett värde på drygt 8000 kr. Förutom huset som var värderat till 500 kr och hans sjättedel i Frej som var värderad till 2000 kr hade han 5.000 kr på ett konto i Marstrands sparbank (en normal årsinkomst för en åstolfiskare var då runt 1500:- ) De fem syskonen ärvde vars 1000 kr och dessutom fick Emma och Sabina 3000 kr extra för skötsel av föräldrar och broder.
Oskar Gullbrandssons bouppteckning
Emma (1866-1930) förblev ogift och bodde kvar i föräldrahemmet till sin död.
Porslin och glas från Gullbrandsonska hemmet. Tallriken överst t.v. var en så kallad Ålesundstallrik
Sabina (1875-1956) förblev också ogift och blev den som tog över huset när de andra flyttat eller dött. Här bodde hon med sina katter till sin död. Några år upplät hon sitt hus som affär åt Georg Nilsson när han fick slut hos Gottfrid Olsson. Annars försörjde hon sig bl.a. med att ägna backor åt dem som låg på fiske med koljebackor. När hon gick bort 1956 visade det sig till mångas besvikelse att hon inte satt på den förmögenhet man spekulerat i och det lilla som fanns kvar hade hon och de ogifta syskonen kommit överens om att testamentera till Augustas barn som de tagit hand om sedan de blev moderlösa. Tyvärr var ingen intresserad av att ta hand om det anrika huset och grannarna tyckte det låg inklämt och i vägen för dem så alla inventarier överlämnades till samlaren Hendry som sa att han skulle lämna dem till hembygdsmuseet (vilket dock inte skedde) och 1957 lät de riva huset.
Sabina och Arne Bengtsson
Nedan hittar du en Stamtavla med Gustav Gullbrandssons ättlingar i tre generationer för dig som vill veta vilka som är Gustavs ättlingar i vår föräldrageneration.
Ett stort tack till Kenneth Bengtsson som delat med sig av sina djupdykningar i gamla domböcker, Arne Arvidsson som bidragit med underlag och korrekturläsning samt Lena Persson som låtit mig fota av saker och dokument.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Elias Bengtsson (1837-1920)
Hustrun Beata Maria Olausdotter (1848-1923)
s. Axel Bernhard (1875-1950)
s. Ernst Fredrik (1887-1963)
d. Berta Elise (1892-1939)
d. Anna Maria (1885-1962)
d. Hanna Oskaria (1872-
Barn som flyttat hemifrån före 1905
d. Beria Charlotta (1870-1896)
s. Johan Oskar (1877-1960)
d. Elemina ”Ellen” Lovisa (1880-1970)
d. Emma Juliana (1883-1949)
Elias och Beata med barnen Maria, Fredrik och Elise
Föräldrarna till Elias ”Eljas”
Elias var son till Bengt Eriksson (1801-1851) och Börta Olsdotter (1796-1842). Bengts föräldrar var Erik Eskilsson från Tjörn som 1784 gift sig med Laurina Bengtsdotter (1767-1824) dotter till Bengt Larsson (1739-1789) och Helena Larsdotter (1736-1805) som var den andra familjen som flyttade till Åstol på 1760-talet.
Börta var från Tjörnekalv och dotter till Olof Bryngelsson (född 1750 i Krommeröd) och Anna Persdotter (född 1757 i S.Bäck)
Eljas syskon var bl.a. Lars Bengtsson (1831-1903) gift med Britta Hansdotter föräldrar till Bengt Larsson (1854-1939) ”Bengt i Viga” gift med Adela Jonasdotter och Charlotta Larsdotter (1866-1958) gift med Bernhard Karlsson ”SkomagerBern” samt Anders Bengtsson (1834-1867) gift med Anna Kristina Pettersdotter från Tjörnekalv, föräldrar till bl.a. Beria som gifte sig med Bernhard Andersson på Klädesholmen som startade Svalans konservfabrik. När Anders drunknade 1867 flyttade Anna Kristina tillbaks till Tjörnekalv och gifte om sig med Anders Larsson.
Föräldrarna till Beata ”NorskaBeata”
Beata var dotter till Olaus Larsson ”Norsken” (1826-1862) och Inger Olsdotter (1827-1894). Olaus kallades norsken för att han bosatte sig på N.Parten. Olaus var skeppare på Bruden som förliste 1862 och son till Lars Jakobsson (1806-1898) och Malena Magnusdotter (född 1892 på Brattön). Lars Jakobssons föräldrar var Jakob Ingemarsson (född 1780 på Ö.Brattön) och Börta Olsdotter vars föräldrar Olof Larsson (1756-1833) och Ingeborg Larsdotter (1760-1820) flyttat till Åstol på 1780-talet.
Beatas syskon var Anna Lovisa (1850-1874) gift med ”Olle på Hala”, Josefina ”NorskaFina” f.1861 gift med Alfred Johansson Hättan och halvbrodern Olaus Wikström.
Beatas bouppteckning
Huset
Elias och Beata gifte sig 28 december 1866 och flyttade då in i huset som Elias hade byggt flera år tidigare. Enligt Husf. 1861 är ägaren till hus 37 ”Fiskaren ungkarlen Elias Bengtsson”. 1885 fick Elias tillstånd att sälja specerier i huset. Husförhörslängden 1918 uppger också att Beata var ”Handelsidkerska”. De använde en del av köket som affär och det berättas att Beata ibland gick runt i husen på kvällarna och sålde överblivet bröd till reducerat pris. Elias dör juli 1920 och Beata 1923 och efter några år revs huset. Barnbarnet Erik Kjellberg byggde senare ett nytt hus på tomten.
Elias Handelsbevis
Utdrag af protokollet, hållet hos Konungens Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län å Landskansliet i Göteborg den 18 December 1885. Till Konungens Befallningshafvande inlämnades så lydande skrift:
”Till Kongl. Majts Befallningshafvande i Göteborg I djupaste ödmjukhet vill jag undertecknad härmed anmäla mig och anhåller om att erhålla tillstånd att idka handelsrörelse med alla lofliga specerivaror i mitt egande hus på Åstol, enligt hvad lag för för specerihandlande på landet bjuder, och underkastar jag mig derför den skatt som derå lagenligt yrkas. Åstol den 15 December 1885 Elias Bengtsson” vid hvilken skrift fans fogadt följande bevis:
”För att idka landthandel undfår fiskaren Elias Bengtsson på Åstol det bevis, att han är född 5/1 1837 tretiosju, eger tillträde till H. H nattvard, åtnjuter medborgerligt förtroende och att han råder öfver sig och sin egendom, betygas Rönnäng d. 12 December 1885 åttiofem. H Rygård Kapellpredikant”
Dock saknas vederbörande Domhafvan
Elias Bengtsson i Åstol på begäran hafvandes intyg derom att Elias Bengtsson egde att öfver sig och sitt gods råda. Öfver hvad sålunda förekommit skulle på begäran bevis meddelas genom utdrag af protokollet. In fidem xxxxxx
Levnadsbeskrivning
1838 när Elias var 1 år var hans far Bengt Eriksson delägare i en av de 5 sjöbåtar som då fanns på Åstol. Några år senare 1845 skrev Axel Holmberg att Åstol var ”bebott av 28 hushåll vilka bedriva storsjöfiske med 6 sjöbåtar och äro kända för de ordentligaste av Tjörns fiskare.”
September1861 fick Beata ta sitt ansvar för försörjningen och endast 13 år gammal flyttade hon till Klädesholmen och jobbade som piga ett år. Juni 1862 medan hon bodde på Klädesholmen blev hon faderlös då pappan Olaus Larsson ”Norsken” skeppare på Bruden drunknade tillsammans med 6 andra fiskare från Åstol där en av dem var hennes 8-årige bror Lars. (Läs mer om Brudens förlisning under hus nr 8 LillAnders). Hennes mor Inger Olsdotter miste alltså både maken och ett av barnen och stod nu ensam med 4 barn att försörja. En väldigt svår situation på den tiden och därför fick Beata fortsätta att hjälpa till med försörjningen och 1864 flyttades hon över till Gustav Gullbrandssons hushåll som piga där hon bodde till maj 1865 då hon flyttade till Marstrand. Där bodde hon till oktober då hon flyttade tillbaks till Åstol som piga hos Anders Johansson. Under 1866 flyttade hon sedan tillbaks till föräldrahemmet där hennes mor nu fått en försörjare efter att Andreas Wikström gift sig med henne 24 oktober 1863. De ville dock inte bo kvar på Nordre parten utan hade flyttat huset till en gammal tomt väster om Andreas föräldrahem. Oktober 1866 tog hon ut lysning och gifte sig med Elias och flyttade över till hans hus.
I Marstrands Tullkammares handlingar om fiskeripass 1886 står Elias som skeppare på bankskutan MTD 114 Blenda. Enligt Fiskeristatistiken samma år äger Anders Carlsson 50% i detta fartyg som kom till Åstol någon gång kring 1881. Denna statistik tar inte upp Elias som ägare av något bankfiskefartyg, men enligt Frans Karlsson skall Eljas ha köpt detta fartyg tillsammans med hustruns halvbror Olaus Wikström. Enligt statistiken var Elias ägare till en däckad båt och en öppen båt samt 1/16-del i en sillevad. Vilka båtar Eljas var med innan Blenda finns inte dokumenterat, men Otto Wikström berättade för mig att Eljas hade ludd i det stora bankfiskefartyget Nordkap på Tjörnekalv där också ”KålleHansas” bror Anders var med (han hade gift sig med en tös från Kalven och flyttat dit)
Barnen
Beria Charlotta (1870-1896) emigrerade till Boston, USA april 1888 och gifter sig med skomakaren Augustus Andersson, men dör endast 26 år gammal.
Berias gravsten
Hanna (1872-1962) flyttade till Boston, USA februari 1890 men återvände till Sverige 1899. 1901 flyttade hon åter till USA och återkom 1907 för att 1908 emigrera för gott. Hon blev gift med Samuel Freeman Dunton från Massachusetts och dog 1962 i Florida.
Bernhard (1875-1950) ”NorskensBernhard flyttade till USA 1901 men flyttade tillbaks igen. Fick sitt sjömansbevis 1913. Bernhard gfter sig juni 1913 med Kristina Berntsson (1892-1976) från hus nr 57 och bosätter sig på Åstol (hus 81). 1912 köper Bernhard en kutter från Norge med namnet Diadem MD 218. Med den bedriver han bl.a. backefiske. 1917 står han som skeppare ock ägare till fiskejakten MD 318 Orion. 1922 köper han en annan fiskejakt som också får namnet Diadem MD 410. 1925 ger Bernhard sig in i snurrevadsfisket vid England med norskbygget Protektor MD 436 som han köper tillsammans med ”KålleHansasOskar”, ”KosAugust” och ”KoseJohn”. Bernhard och Kristina fick barnen Erik f.1914, Greta f. 1917, Anders f.1919, Svante f.1921, Henning f.1924, Sigrid f.1925, Astor 1932 och Eskil 1933.
Bernhard i Flottan
Bernhard & Kristina Bengtsson
Oskar ”Kjellberg” (1877-1960) emigrerade till Boston, USA april 1894 men återvände till Sverige. Se tidigare blogg om hus nr 2b. Gift med Magda Kjellberg (1881-1960) från Tjörnekalv och fick barnen Beria f.1901, Florentina f. 1903, Georg f.1906, Valfrid f. 1910 och Erik f.1913.
Magda & Oskar Kjellberg
Elemina ”Ellen” (1880-1970) flyttade till Boston, USA oktober 1897 men kom hem igen och flyttade till Haga församling i Göteborg och mars 1905 gifter hon sig med Lådhandlaren Pontus Karlsson från Knippla dit dom flyttar. Är Sömmerska enligt husförhörslängden.
Emma (1883-1949) flyttar också till USA oktober 1897 och 1908 gifter hon sig med Millard Fillmore Weymouth från Maine.
Maria (1885-) flyttade till Boston, USA mars 1903 men kom hem igen och gifte sig 1912 med August Fransson från Knippla (1889-1917) som dör endast 27 år gammal. När hennes mor också blev änka 1920 flyttar Maria och de två barnen först hem till Åstol, men fortsätter 1921 till USA där hon senare gifter om sig.
Elise (1892-1939) flyttar till Annedals församling maj 1910. Till Karl Johans församling 1911 och till Oskar Fredriks församling 1913 och i dec 1916 gifter hon sig med fiskaren Olof Karlsson (1889-1976) från Knippla där de bosätter sig.
Fredrik (1887-1963) Mönstrade 1911 och enligt mönstringskortet var han uttagen för tjänst i Flottan som matros. 1916 står han som skeppare för MD 292 Argo som han köpt tillsammans med Artur och Karl-August Pålsson samt ”Axel ve dammens Bern”. 1918 köpte Fredrik MD 341 Fridborg. Juni 1913 gifte han sig med Ingrid Karolina Petersson (1890-1916) från Gullholmen och bosätter sig på Åstol (hus 82). När tredje barnet föddes 1916 dog både Ingrid och barnet. April 1921 flyttade han till New York. Där gifte han om sig med Agnes Nikolina Isaksson (1894-1948) från Bergum i Västra Götaland. Enligt mönstringskortet från 2:a världskriget kallade han sig Fred Benson och bodde i Brooklyn Kings New York.
De flesta av syskonen emigrerade till USA där de stannade hela livet. Men det berättas att när de blev gamla längtade de hem till Sverige, men det var bara Fredrik som återvände 1950.
Ett speciellt tack till Sture Kjellberg och Kenneth Bengtsson som delat med sig av fotografier och berättelser om sina förfäder.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Karl Edvard Andersson (1855-1935)
Hustrun Josefina Larsdotter (1877-1945)
d. Astrid Lovisa Birgitta (1906-1990)
d. Karin Josefina (1907-1982)
s. Anders Louis (1909-2001)
s. Karl Einar (1911-1987)
d. Anna Lovisa (1913-1985)
s. Arvid Birger Hilding (1917-1960
Modern Lovisa Olausdotter (1828-1907)
Josefina & Karl
Föräldrarna till Karl
Karl har i kyrkboken efternamnet Andersson, men på Åstol hette han Pettersson som sin far. Karls far hette Anders Pettersson (1822-1880) och var son till Petter Andreasson (1789-1855) och Anna Olsdotter (1790-1855). Petter var född i Åseby men familjen flyttade sedan till Tjörnekalv. Petter gifte sig med Anna och flyttade då till Åstol. Anna var dotter till Olof Larsson som flyttat till Åstol 1782.
Karls mor hette Lovisa Olausdotter (1828-1907) och var barnbarn till Olof Ingemarsson (1776-1833) från Kåkenäs som flyttat till Åstol när han gifte sig med Bengt Larssons dotter Annika Bengtsdotter (1780-1841).
Lovisa Olausdotters bouppteckning. Ett intressant dokument om dåtidens enkla levnadsförhållanden.
Karls syskon var bl.a. närmsta grannarna Anna Andersdotter gm ” Johan i myra” och Olaus Pettersson (1853-1937) vidare Charlotta (1868-1951) gm Johan Jonasson (1869-1960) och ytterligare 7 syskon som dog unga.
Föräldrarna till Josefina
Josefina kom från hus 21, Ägnestöva och hennes far hette Lars Johansson ”Lars ve brygga” (1847-1919) son till Johan Andersson (1798-1885) från Valla som flyttat till Åstol och gift sig med Anna Andersdotter från Tjörnekalv.
Josefinas mor Britta Kristina Mattiasdotter (1846-1892) var från Tjörnekalv, dotter till Mattias Öhrberg (1812-1865) och Inger Sofia Berntsdotter (1816-1875) båda födda på Tjörnekalv.
Britta Kristina hade tidigare (1866) varit gift med ”StorLars” son Karl (1843-1871) som drunknade med far och bröder 3/12 1871. Hon blev då ensam med de tre barnen Charlotta (1867-1958) g.m. Karl Berntsson (1860-1946), Anna (1869-1951) g.m. Albert Johansson ”SkepparAlbert” (1861-1920) och Johan Karlsson (1871-1951). 1874 gifte hon sedan om sig med ”Lars ve brygga” och de fick 7 barn tillsammans varav fyra blev vuxna. Josefinas tre systrar Amanda, Johanna och Beria flyttade alla till Marstrand.
Josefina Larsdotter som ung
Huset
Karl och Josefina gifter sig 13 oktober 1905 och de bosätter sig i Karls föräldrahem där hans mor Lovisa fortfarande levde och bodde kvar till sin död 1907. Huset är gammalt och högst troligt byggt av Karls farfar Petter Andreasson när han gitte sig 1816.
Köpeavtal för tomten efter att Åstol friköpts från ägarna på Dyrön
Levnadsbeskrivning
Karl fick ut sitt sjömansbevis april 1877. Enligt fiskeristatistiken 1886 ägde han en öppen båt. Han hade också 16-del i en sillevad och så var han delägare med 1/8-del i ett bankfiskefartyg, troligtvis MTD 107 Oskar Dickson som fanns på Åstol mellan 1883 och 1898. Fartyget som var på 15 ton och hade 9 mans besättning bedrev storbackefiske på bankarna vid Hirtshals, Rubben med flera ställen. Fångsten såldes på Klädesholmen och 1886 sålde man för 2.520:-. Det året var Anders Johansson skeppare. På äldre dar ägnade han sig åt hemmafiske.
Karl Pettersson i sin julle
Barnen
Alla barnen flyttar så småningom till Göteborg och den ende som behåller kontakten med Åstol är Hilding som gifter sig med Elsa Edström ( från hus 57 ) ” BrittasLottas”. Hilding omkommer 1960 i en trafikolycka i Göteborg och Elsa flyttar tillbaks till Åstol med dottern Helene.
Astrid flyttade till Marstrand mars 1922. December 1928 flyttade hon tillbaks hem för att i feb 1932 flytta till Göteborgs Domkyrkoförsamling och tillbaks hem igen i december. Januari 1935 flyttade hon till Göteborgs Vasa.
Karin flyttade till Marstrand dec 1928 och sedan till Masthugget Göteborg.
Lovisa flyttade till Haga i Göteborg nov 1937.
Även Karl och Anders flyttar till Göteborg.
Syskonen Astrid, Karl, Karin, Hilding och Lovisa (brodern Anders tog bilden)
Ett speciellt tack till Helene som bidragit med bilder och dokument samt Sture som hjälper mig korrekturläsa.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Johan August Andersson (1862-1949)
Hustrun Amanda Kristina Augustdotter (1877-1960)
Barnen från första äktenskapet med Anna Josefina Andersdotter (1863-1902)
Jenny Lovisa (1890-1966)
Arvid Ludvig (1893-1960)
John Adolf (1895-1964)
Johan Anders (1899-1984)
s. Charles Henrik Alexander (1905-1905)
d. Greta Amanda Josefin (1908-1909)
s. Eskil Daniel (1910-1993)
s. Oskar Roland (1910-1974)
s. Alrik Justus Valdemar (1916-2002)
Johan & Amanda
Föräldrarna till Johan
Johan kom från hus nr 74 (låg NO om ”Skomagerns” revs runt 1917). Föräldrarna var Anders Karlsson (1823-1896) och Johanna Beata Bengtsdotter (1826-1914). Johans farfar Karl Johansson (1798-1839) var från Västra Brattön och hade 1822 flyttat till Åstol och gift sig med Johanna Kristensdotter (1801-1862) dotter till Kristen Larsson d.y. och Gunilla Andersdotter som flyttat till Åstol på 1780-talet.
Johans syskon var bl.a. Karl August Andersson (1849-1927), Betty Andersdotter (1857-1892) gm Axel Leonard Berntsson (1861-1940), Axel Andersson ”Klämmen” (1860-1928) och Emilia Charlotta (1866-1953) gm Petter Pettersson ”Petter ve Dammen” (1866-1950)
Föräldrarna till första hustrun Anna
Anna kom från hus nr 18 och var dotter till Anders Pettersson (1822-1880) och Lovisa Olausdotter (1828-1907). Annas farfar Petter Andreasson (1789-1855) var från Åseby och flyttade till Åstol 1816 och gifte sig med Anna Olsdotter( 1790-1855) dotter till Olof Larsson (1756-1833) och Ingeborg Larsdotter (1760-1820) som flyttat till Åstol på 1780-talet. Hennes syskon var bl.a Bärta Olsdotter (1786-1834) gm Jacob Ingemonsson (1780-1849), Lena Olsdotter (1794-1855) gm David Nilsson (1784-1853), Lars Olsson (1798-1826) och Bengt Olsson (1801-1855)
Föräldrarna till andra hustrun Amanda Kristina
Amanda Kristina var född på Dyrön. Hennes far hette August Andersson (1849-1902) vars förfäder bodde på Dyrön redan på 1600-talet. Hennes mor hette Helena Charlotte Andersdotter (1852-1892), var född på Åstol och dotter till Anders Larsson (1826-1909) och Kristina Eriksdotter (1826-1903).
Amanda Kristinas syskon var bl.a. Karl Alfred Augustsson (1879-1949) ”Dyrökarl ” samt fyra bröder som alla emigrerade till USA, Axel Leonard (1883-1946), Oskar Evald (1885-1962), Anders Johan (1888-1942) och Hilmer ”Hill” Agder (1890-1972).
Huset
Johan och Anna gifte sig 7 oktober 1887 och flyttade då in i ett eget nybyggt hus på Myra mellan Edvard Johansson och Olaus Petterssons.
Ur boken Åstol 100 år i bilder
Levnadsbeskrivning
Johan fick ut sitt sjömansbevis april 1883. Förmodligen började han då sitt fiskaryrke på sin fars storsjöbåt MTD 135 Carl Wallerius. Med den låg de på storbackefiske utanför Hirtshals och Rubben och sålde fångsten på Klädesholmen vilken 1886 uppgick till 3300:- Hans far Anders var också 1886 delägare i landvaden Löpare. 1898 står Johan som skeppare på sväriggaren MD 39 Neptun som han förmodligen också var delägare i. 1912 var Johan med och köpte MD 212 Tyr tillsammans med bl.a ”Petter ve Dammen” och ”Johan Johns”. Dessa använde båten för storbackefiske.
Anna bodde en tid i Göteborgs Domkyrkoförsamling varifrån hon flyttade hem i oktober 1885 och gifte sig med Johan 1887.
12 april 1902 dör Anna i nervfeber (= tyfus eller tyfoidfeber) endast 39 år gammal och Johan blir ensam med 4 barn i åldrarna 3-12 år. 26 december 1904 gifter Johan om sig med Amanda Kristina från Dyrön.
Barnen
Jenny (1890-1966) konfirmerades 1905 och i september 1907 flyttade hon till Alingsås där hon stannade någon månad. December 1909 flyttade hon till Marstrand där hon stannade till februari 1911. September 1918 tog hon ut lysning för att 3 november gifta sig med Karl August Paulsson (1887-1920). De bosatte sig i hus nr 88 (=1:34) och får en dotter Anna (1919-1973). Karl-August drunknar under fiske i Nordsjön 1920. Dottern Anna var då endast 18 månader.
Ludvig (1893-1960) konfirmerades 1908 och fick ut sitt sjömansbevis januari 1912 då han också mönstrade för att sedan tjänstgöra i Flottan som Artillerimatros. Tillbaks hemma igen var han på storbackefiske med sin fars båt MD 212 Tyr
1921 sålde Ludvig och John sina andelar och tillsammans med en tredje broder Anders beställde de Skredsviksbygget MD 406 Anna som blev en av de framgångsrika snurrevadsbåtarna som fiskade rödspotta borta vid England.
Ludvig gifter sig 15 december 1918 med Justina Johansson (1895-1983) från hus nr 45. De bygger ett nytt hus nr 94 (=1:37) norr om Missionshuset och får 4 barn. Aldo f.1920, Anna-Lisa f.1921, Junis f.1923 och Linnea f.1928.
1931 köper han Hälsöbygget MD 406 Anna tillsammans med halvbrodern Eskil som efter ett par år sålde sin del.
Ludvig & Justina
Utdrag ur boken ”Havets män”
John (1895-1964) konfirmerades 1910 och fick ut sitt sjömansbevis januari 1915 då han även mönstrade för att göra sin värnplikt i Infanteriet.
Gift 1922 med Judit Johansdotter (1897-1988) från hus nr 51. De bygger sitt hus nr 105 (= 1:36) intill brodern Ludvig NO om Missionshuset. De får tre barn av vilka två uppnår vuxen ålder, Johanna f.1923 och Daniel f.1930.
John & Judit
Utdrag ur boken ”Havets män”
Anders (1899-1984) konfirmerades 1914 och fick ut sitt sjömansbevis maj 1916. Anders var liksom sin storebror med och fiskade på sin fars båt MD 212 Tyr. 1923 var han på Englandsfiske med Anna då han råkade ut för en olycka och hamnade i vattnet. Han var nära att mista livet vilket gjorde så starkt intryck på honom att han valde att gå iland.
Det var vid denna tid som en ny väckelsevåg drog fram över Åstol och när Pingstförsamlingen Elim bildades 1924 var både Anders och Ludvig samt systern Jenny starkt engagerade.
Anders och Wilhelm Bengtsson evangeliserade längs Bohuskusten med båten Fridsbudet och 1930 åker Anders ut som missionär till Brasilien.
Missionsbåten Fridsbudet med Wilhelm eller Anders
Anders gifter sig 1936 med Cecilia Berntsson (1906-2000) från hus 57 och de tillbringar många år som missionärer i Brasilien. De får barnen Rut f.1937, Anton f.1939 och Leif f.1943.
Eskil (1910-1993) Fick ut sjömansbevis och mönstrar 1928 och året efter köper han del i halvbroderns båt Anna. 1935 köper Eskil tillsammans med bröderna Roland och Alrik MD 75 Ocean. Gifter sig 1937 med Aina Strandberg (1918-1980) och blir kvar på Åstol.
Roland (1910-1974) Tvilling med Eskil. Gifter sig 1936 med Märta Larsson (1913-1990)
Alrik (1916-2002) gifter sig 1939 med Viola Larsson (1920-2003) och blir den som tar över föräldrahemmet.
Väckelserna bakom bildandet av EFS och Elim
”Johan i Myra” samt hans syskon och svågrar berördes starkt av de väckelser som drog fram över Åstol i början av 1900-talet.
Pingstdagen 1908 bildade 21 åstolbor en lokalavdelning av De Ungas Förbund. Skaran växte och 1914 köpte de den gamla Godtemplarlokalen som blev Åstols första kyrka/missionshus. Fler och fler anslöt sig och efter den stora väckelsevågen 1923 var större delen av öborna med som medlemmar i DUF (namnet ändrades senare till EFS).
Detta gällde i högsta grad ”Johan i Myra” med familj där Johan finns med som fastighetsskötare 1922. Sönerna Ludvig och John och deras hustrur finns också med. Ludvig och Judit bl.a som söndagsskollärare och både Justina och Judit var med i serveringsgruppen. Johans svågrar ”Petter ve Dammen” och ”Axel ve Dammen” turades om att vara ordförande och vice ordförande under flera år.
1923 hade också englandsfisket kommit igång vilket innebar att åstolfiskarna var hemifrån större delen av sommaren med många besök i engelska hamnar. Där träffade de fiskare från andra samhällen som också påverkats av väckelser i sina hemorter. Flera av dessa var från öarna i södra skärgården där väckelsen mer inspirerats av baptister och pingstvänner. Det lär ha varit mycket samtal och diskussioner i båtskansarna när man nu fick höra om vuxendop och tungotal. Flera av åstolfiskarna blev starkt berörda av deras vittnesbörd och ville se detta som en fördjupning av sin kristna tro. När de kom hem till Missionshuset med dessa idéer stötte det helt naturligt på motstånd av dem som ville vara trogna den tro och lära som de fått och upplevt i den tidiga väckelsen.
Flera av fiskarna kunde dock inte släppa de upplevelser och den undervisning de fått om vuxendop och tungotal och började därför egna samlingar hemma hos Johans äldsta dotter Jenny som blivit änka 1920 när hennes man Karl August Paulsson drunknat under fiske i Nordsjön. Med på dessa samlingar var också Jennys bröder och 25 november 1923 reste Ludvig Andersson till Göteborg tillsammans med brodern Anders och sex andra åstolbor för att låta döpa sig i Göteborgs IV Baptistförsamling. Flera andra blev döpta i Baptistförsamlingen på Klädesholmen och ett par stycken blev även döpta i havet.
Alltfler anslöt sig till skaran hemma hos Jenny och 30 mars 1924 var det 25 åstolbor som bildade Åstols Baptistförsamling (som sedan ombildades till en Pingstförsamling). Alla fyra barnen från ”John i Myras” första gifte var med och Ludvig blev dess ordförande. 1 oktober 1924 beslutade de att bygga en ny lokal som kunde invigas 21 december. Samma dag döptes min morfar Albin Larsson som därmed blev den förste att döpas i Elim.
En stor del av medlemmarna i den nybildade Elim-församlingen hade varit medlemmar i EFS och det blev förstås en hel del hårda tongångar från båda håll med sårade känslor som det tog många år att läka.
Elimförsamlingen i början av 30-talet
Ett speciellt tack till Mats o Anne-Rita för foton samt till Sture som hjälper mig att korrekturläsa
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Gårdfarihandlaren Olaus Andersson (1855-1932) vigd 21/11 1901 med
Hustrun Ida Maria Hansdotter (1876-1954) från Stenkyrka
m. son. 2:a äkt. Harald Albin (1889-1977)
m. dot. 2:a äkt. Agda Ottilia (1892-1918)
d. Olga Ingeborg (1903-1965)
d. Hildur Alida (1906-1960)
Olaus hustru i 2:a giftet 1884 var Anna Kristina Hermansdotter (1858-1898)
Olaus hustru i 1:a giftet 1880 var Helena Johansdotter (1857-1883). De fick en son Johan Albert 1881 som bara blev 3 månader.
Föräldrarna till Olaus
Olaus föräldrar var Anders Olausson (1825-1906) och Anna Olsdotter (1825-1909) från hus 9
Övriga syskon var bl.a. ”Olle på Hala” (1848-1935), Inger Kristina (1850-1898) g.m. ”AbramsJohan”, Johanna Karolina (1857-1888) g.m. ”LillAnders” och August Andersson (1868-1934) g.m. ”Stava”
Anders far hette Olaus Olsson och hans farfar Olof Ingemarsson (1776-1833) var från Kåkenäs och hade flyttat till Åstol i början av 1800-talet.
Olaus mor Anna var från Klädesholmen och dotter till Olof Olsson ”Lirås” (1796-1830) och Krisitna Andersdotter (1789-1829) född i Klo, Skaraborg
Föräldrarna till Olaus hustrur
3:e hustrun Ida var från Häller i Stenkyrka, dotter till Hans Andersson (1835-1921) och Anna Maria Jonsdotter (1856-1834)
2:a hustrun Anna Kristina var från hus 49 dotter till Herman Andersson (1815-1888) och Johanna Pettersdotter (1819-1908). Herman var född på Hättan och Johanna var dotter till Petter Andreasson (1789-1855) från Åseby i Stenkyrka och Anna Olsdotter (1790-1855) vars föräldrar Olof Larsson (1756-1833) och Ingeborg Larsdotter (1760-1820) flyttat från Brattön till Åstol på 1780-talet.
1:a hustrun Helena Johansdotter var från hus 25, dotter till Johan Eriksson (1811-1860) och Britta Olsdotter (1812-1884) född i Kårevik. Johan Erikssons föräldrar Erik Andersson (1778-1848) och Helena Wallberg (1783-1829) hade flytta från Brattön till Åstol i början av 1800-talet.
Huset
Olaus första gifte med Helena var 31/10 1880 och då flyttade de förmodligen in i det nybyggda huset.
Olaus hade också affär i huset och senare även postkontor där bl.a. dottern Hildur jobbade.
Levnadshistoria.
Olaus fick ut sitt sjömansbevis 1876. Han gifter sig med Helena 1880 och året efter får de en son som bara lever i tre månader och 1883 dör Helena i lungsot. 1884 gifter Olaus om sig med Anna Kristina som han hinner få fyra barn med (vara bara två blir vuxna) innan hon dör i barnsäng 1898. Enligt fiskeristatistiken 1886 äger Olaus ¼ del i bankfiskefartyget MTD 154 Färdig tillsammans med bl.a. brodern ”Olle på Hala” och svågern Paulinus Hermansson. Färdig var på 14 ton och hade en besättning på 8 man. De bedrev storbackefiske vid Storeggen, Rubben och Jutska revet. Han var också delägare i landvadslaget Snälla. I husförhörslängden 1895-1905 ändras Olaus titel från fiskare till gårdfarihandlare genom att han nu börjar försälja olika varor, främst porslin längs med Bohuskusten. 1907 köper Olaus den motoriserade segeljakten MD 74 Ingeborg. Här börjar också sonen Albin efter att han blivit konfirmerad. 1912 byter han till en däcksbåt med namnet Blenda. Bland allt glas, porslin och keramik som Olaus säljer ingår också pottor vilket innebär att han får smeknamnet ”PottOlaves”. Olaus byggde en rejäl sjöbod med en större brygga framför som kallades för Olaus plan. Där låg hans båt och i magasinet hade han sitt lager. Min far berättade att de som barn var och lekte runt bryggorna under sjöbodarna nedanför där han bodde. En gång hittade han en lergök under Olaus bod. Mitt emot Olaus plan låg en udde som kallades Gråben och väster om den sjönk Olaus båt och låg där som vrak tills man började bygga långkajen och där tyckte pappa och hans kompisar det var roligt att dyka och försöka fånga upp någon porslinsrest.
Barnen
Albin (1889-1977) Andersson Malmberg gifter sig 1915 med Adolfina Bengtsson (1891-1975) (dotter till Bengt ”i viga” Larsson) Hus 54. Första året bodde de i Adolfinas föräldrahem innan de flyttade till eget hus (nr 90)
Albin fick ut sitt sjömansbevis mars 1908 och mönstrade samma år. 1910-11 gjorde han sin värnplikt i Flottan.
1913 köpte han tillsammans med sin far skonaren Christiane som de bedrev de fraktfart med. 1917 är Albin med och köper MD 321 Baltic tillsammans med bl.a. Alfred Hagberg, Karl Andersson och Anders Paulsson och med den bedriver de backefiske med under ett par år.
Någon gång efter 1915 köpte Albin del i vadlaget Björnarna. Det var under denna tid som han och flera i vadlaget bytte sina efternamn. Albin bytte från Andersson till Malmberg, Albert bytte från Andersson till Strandberg och Oskar bytte från Olsson till Hallberg.
1921 var Albin med och köpte del i MD 212 Tyr som funnits på Åstol sedan 1912. Först användes den för backefiske under sommarhalvåret och som följebåt i vadfisket vintertid. Men efter att Albin m.fl. tog över den övergick de till snurrevadsfiske vid England.
Agda (1892-1918) gift 1914 med Hilmer Bengtsson ”Bellman” (1883-1958) och bosätter sig på Åstol. De fick två söner, Henry f.1915 och Allan f. 1917
Ingeborg (1903-1965) blir också kvar på Åstol och gifter sig 1932 med Karl Bengtsson (1899-1984) från hus 12 ”Bengt på Uddens”
Hildur (1906-1960) förblev ogift och bodde kvar i föräldrahemmet där hon också var föreståndare för postkontoret.
Fiskaren som blev Handlare
Olaus Andersson var fiskare tills han kom upp i 40-årsåldern då han valde att i stället satsa på handel. I Husförhörslängden 1895-1905 ändrades hans titel från Fiskare till Gårdfarihandlare. Förmodligen var han en duktig affärsman och trodde att handelsverksamhet för hans del skulle ha bättre framtidsutsikter än fisket. Vi vet att han bedrev handel med båt utefter hela Bohuskusten, men också att han hade affär i sin bostad på Åstol.
Hur det såg ut med handlare och övrig ”service” på Åstol i början av förra seklet får vi en uppfattning om genom följande: Utdrag ur Göteborgs- och Bohusläns adresskalender 1911
Åstols municipalsamhälle (fiskeläge) 4 km från Marstrand
Municipalstämmans ordf. Albert Johansson
Municipalnämndens ordf. Bernhard Carlsson
Telefonstationsföreståndare: Axel Andersson
Handlande:
Andersson Olaus, glas och porslin
Pettersson Gustaf, material o diverse
Wikström Olaus, diverse
Tack vare Gösta Jansson (som köpte Gamla Posten 1966) och hans familjs intresse finns det idag bevarade dokument som på ett unikt sätt ger oss en inblick i Olaus Anderssons handelsverksamhet i början av 1900-talet.
När Olaus började med sina försäljningsresor längs kusten är okänt, men februari 1907 skriver han kontrakt med Marstrands Mekaniska Verkstad på en 10 hk Avancemotor för 2700:- som i augusti skall insättas i hans inköpta segeljakt MD 74 Ingeborg. Med på denna båt hade han då också sin son Albin.
För att bedriva denna handel krävdes tillstånd från Konungens Befallningshavande i länet. Från 1910 finns bevarat större delen av en ansökan från Olaus. ”Undertecknad får härmed vördsamt anhålla hos Konungens Befallningshafvande om tillstånd att inom länet få idka Gårdfarihandel. Försäljningen skulle ske från jakt och bestå af Glas, Porslin och … kärl. Prästbetyg, myndighetsbevis och …. ”
Ett sådant tillstånd från 1915 finns bevarat och visar att Olaus få sälja glas, porslin och lerkärl utanför marknader utom på ett antal specificerade platser upp i Bohuslän samt Fiskmarknaden i Saltkällan och Stenungsunds järnvägsstation.
För att tillståndet skulle vara giltigt krävdes även ett intyg ”att sökanden hade god frejd, rådde öfver sig själf och sin egedom samt gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet”
Ett sådant intyg utfärdades av Kronolänsmannen i Tjörns härad Johan Nordström och lyder:
Att gårdfarihandlaren Olaus Andersson från Åstol inom Tjörns härad samt Götebogs och Bohuslän inom denna ort gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt att han har ovalt ansikte, rak näsa, blå ögon, mustaschen och hår gråsprängda, undersätig ordinär kroppsbyggnad samt en tatuering å högra handen, föreställande bokstäfverna O.A.S., ett hjärta och en stjärna intygas Hoga den 10 September 1907 Johan Nordström Kronolänsman Tjörns härad
Olaus fick också betala korntionde till ”Presterskapet i Tjörns Pastorat”. 1907 var det 2 kronor och 24 öre
Olaus försäljningsområde var i första hand längs Bohuskusten. Men att han även gjorde andra avstickare framgår av nedanstående kvitto på Seglations-avgift på nedre delen av Göta älv. Den 3 juni 1911 kör han med Ingrid upp i älven till Ström. De är lastade med 20 ton så han är troligtvis ute på ett fraktuppdrag. Kanske kombinerade han det med försäljning av sina varor längs vägen.
De sparade dokumenten ger oss också en inblick i det sortiment Olaus hade ombord på båten. Det mesta av porslinet verkar han ha köpt från Göteborgs Porslinsfabrik. Nedan visas lite av deras sortiment samt fakturor.
Keramiken köpte han bl.a. från firman Oscar Cavalli Björkman. Nedan en nota från ett inköpstillfälle
Glas köpte han bl.a. från American Bazar i Göteborg
Förutom glas och porslin köpte Olaus också varor från Göteborgs Petroleum AB. Notan nedan är för 2 fat Astral som borde vara någon sorts bränsle. Bredvid finns också en nota från Forsberg & Mark som också sålde oljor och kemikalier. Här är det 40 fat med Kraftogén han har köpt in. Båda dessa inköp är från 1913 och det skulle vara intressant att veta vilka typer av bränsle detta är. Kraftogén skulle kunna vara någon typ av fotogen och med tanke på tidsperioden får det mig att tänka på den belysning de hade ombord på båtarna under snörpvadsfisket vid denna tid. Farfar berättade för mig om dessa lampor de kallade för luxar och de skulle ha gett väldigt bra ljus. På Wikipedia finns en beskrivning av dessa luxlampor https://sv.wikipedia.org/wiki/Luxlampa Så det är mycket troligt att det fotogen som åstolborna använde köptes genom Olaus. Dessutom köpte han ju in bränsle till sin egen båtmotor.
Vi vet också att Olaus hade affär hemma i huset där han bodde. Där sålde han inte bara glas och porslin utan även andra varor som åstolborna behövde. När han började med detta är okänt, men av nedanstående reklamationsbrev från 1922 framgår att han då köpte in säckar med både risgryn och kaffe
Med bland de gamla dokumenten hittades också en vinlista. Tyvärr utan årstal
Olaus var också medlem i Bohusläns köpmannaförbund
Ett speciellt tack vill jag rikta till Gösta Jansson och hans familj som tagit vara på de gamla papper de funnit i huset. Tyvärr fick jag inte med något foto på Olaus, men det lär finnas ett porträtt på honom och någon av hustrurna och jag kompletterar gärna med det om det skulle komma fram.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Olaus Pettersson (1853-1937)
Hustrun Hilda Paulina Bryngelsdotter (1853-1925)
Dottern Anna Lovisa (1885-1913)
Sonen Karl Bernhard (1888-1912)
Sonen August Birger ( 1991-1913)
Dottern Hilda Olivia Gustava (1894-1916)
Föräldrarna till Olaus
Olaus var född i hus nr 18. Hans far hette Anders Pettersson (1822-1880) och han var son till Petter Andreasson (1789-1855) från Åseby som flyttat till Åstol 1816 och gift sig med Anna Olsdotter (1790-1855) dotter till Olof Larsson (1756-1833) och Ingeborg Larsdotter (1780-1820) som flyttat till Åstol på 1780-talet. Olaus mor hette Lovisa Olausdotter (1828-1907) och var dotter till Olaus Olsson (1802-1862) och Johanna Andersdotter (1796-1855) från Dyrön. Olaus Olssons far var Olof Ingemarsson (1776-1853) från Kåkenäs som 1799 gift sig med Annika Bengtsdotter (1780-1841), yngsta barnet till Bengt Larsson som flyttat till Åstol 1763. Olaus syskon var bl.a. Karl Edvard Andersson (1855-1935) som bodde i föräldrahemmet och Anna Josefina (1863-1902) som var gift med ” Johan i Myra” och Charlotta (1868-1951) gift med ”Johan Jons”
Bröderna Karl Edvard och Olaus Pettersson
Föräldrarna till Hilda
Hilda kom från hus nr 72. Hennes far hette Bryngel Hansson (1815-1885) född på Hönö men 1849 flyttat till Åstol och gift sig med Kristina Hansdotter (1829-1914) dotter till Hans Kristensson (1806-1877) och Regina Olsdotter (1796-1879) från Kärrsön. Hans Kristensson var son till Kristen Larsson d.y. (1760-1806) och Gunilla Andersdotter (1762-1839). Kristen Larsson var broder till Olaus farmors far Olof Larsson som också flyttat till Åstol från Lilla Brattön på 1780-talet tillsammans med ytterligare en broder Per Larsson. Hildas syskon var bl.a. Anna Beata (1858-1896) gift med Axel Andersson ”Klämmen” och Fredrika Albertina (1866-1952) gift med Axel Bernhard Olsson (1866-1905)
Huset
Olaus och Hilda gifte sig 8 oktober 1882 och de flyttade då in i sitt nybyggda hus, närmaste granne till Olaus föräldrahem. När Olaus dog 1937 fanns det inga efterlevande kvar till familjen varför huset stod tomt en tid. Enligt min farbror skall familjen Sandberg (”Servitten”) ha bott i huset en kort tid efter att Karl Olsson ”Kålle Väj” oktober 1939 köpt huset de hyrde av kommunen. De flyttade till Bleket mars 1940 och då bestämdes att huset skulle rivas efter att man länge diskuterat hur man skulle få anlagt en väg mellan hamnen och Myra som låga på andra sidan åsen. Man lät då spränga bort berget där huset stått för att bereda plats för den nuvarande vägen från Myra ner till hamnen. Detta gjordes i samband med att rallare var här och sprängde för att bygga hamnpirarna.
Övre delen av Olaus Pettersson hus syns bakom Wikströms hus
Hus 16 låg mellan de två närmsta husen där vägen går nu
Levnadsbeskrivning
Hilda. 1873 när Hilda var 20 år flyttade hon till Klädesholmen och tog tjänst som piga hos Salteriidkaren/Handlaren Alfred Paulsson f.1824 och hans hustru Britta Stina Ödman f.1830. De har då en son Anders Patrik som var 16 år och fyra flickor i åldrarna 6-18 år. 20 juni 1874 dog Alfred i ”slaget” och i december dog äldste sonen. Alfred Paulsson hade en syster Britta Helena f.1812 som var gift med Salteriidkaren och Hamnfogden C. B. Krusell f.1811. 1874 flyttade Hilda Paulina till deras son Carl-Axel Fritiof Krusell f.1834, som tagit över föräldrahemmet (efter att modern dött 1871 och fadern gift om sig 1873) och bodde där tillsammans med hustrun Malena Persdotter f.1834 från Tolleby. De hade juni 1874 fått en son utöver de 8 barn de hade sedan tidigare i åldrarna 3-17 år. Carl-Axel Krusell var Salteriidkare och hade alltså råd att hålla sig med både dräng och piga. 1875 flyttade Hilda Paulina igen och tog nu tjänst som piga hos Salteriidkaren Olof Nilsson f.1815 och hans hustru Britta Nilsdotter f.1818. Det blev ett år där också innan hon i oktober 1876 flyttade Göteborgs Domkyrkoförsamling där hon stannade kvar till oktober 1880 då hon flyttade tillbaks till Åstol.
Olaus Petterson konfirmerades 1868 och började förmodligen som alla andra åstolpojkar på fiske direkt efter det. Det finns inga dokumenterade uppgifter på vilka båtar han och hans far var med och fiskade på men farfar pratade om att Olaus varit med på Ålesundsfisket och av Fiskeristatistiken 1886 framgår att Olaus ägde 1/6-del i ett bankfiskefartyg och 1/16-del i en sillevad. Eftersom han senare var med i Rallares snörpvadslag är det troligt att det var Rallares landvad han då hade del i.
Barnen
Olaus och Hilda fick 5 barn varav det första barnet Kristina f.1883 bara blev en månad gammal. De övriga fyra dog alla mycket tragiskt i 20-årsåldern av lungtuberkulos och lungsot. Det började sommaren 1912 då Karl Bernhard dog 24 år gammal. Vid midsommar 1913 dog brodern August Birger 22 år gammal och på självaste julafton samma år dog systern Anna Lovisa 28 år gammal. Sista och yngsta syskonet Hulda Olivia Gustava dog 4 juli 1916 22 år gammal. Under denna period var det totalt 18 personer i Rönnängs församling som avled i lungsjukdomar varav de flesta i 20-årsåldern. Äldste sonen Karl Bernhard var vid sin död ordförande för Nykterhetslogen på Åstol som hade bildats 1898 och då uppfört lokalen som sedan övertogs av EFS. En av flickorna, Anna Lovisa var förlovad med en jämnårig pojke från Ropekullen (far till Uno och Tage) och höll på att bygga ett hus där när hon dog. Min farmor Josefin var kusin med dessa ungdomar och var ofta och hälsa på flickorna.
Bohusläningen 2 juni 1898
Ett speciellt tack till min farbror Per-Arne som delar med sig ur sitt goda minne
Tack också till Helen Hagardzon för fotot på hennes farfar och Olaus.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Bernt Abrahamsson (1838-1926)
Hustrun Anna Isaksdotter (1835-1928)
Barn som bott i huset men flyttat hemifrån 1905:
Annas son Bengt Bengtsson (1859-1943) flyttade ut 1888 (Se hus 12 Bengt på Uddens)
Olof Hjalmar Berntsson Beijer (1878-1966) samt ytterligare 5 barn som dog unga
Bernt & Anna
Föräldrarna till Bernt
Bernt var född 30/11 1838 i hus nr 45. Han var äldsta barnet till Abraham Jakobsson (1814-1881) och Anna Kristina Larsdotter (1816-1895). Abrahams föräldrar var Jakob Ingemarsson (1780-1849) född på Östra Brattön som flyttade till Åstol i början på 1800-talet och gifte sig 1806 med Börta Olsdotter (1786-1834) vars far Olof Larsson flyttat till Åstol 1782. Bernts syskon var bl.a. Johan ”AbramsJohan” (1844-1931), Augusta (1850-1837) g.m.” Olle på Hala”, Charlotta (1854-1934) g.m. ”Skomagern”-Gustav Karlsson och Karl ”AbramsKålle” (1857-1944).
Föräldrarna till Anna
Anna var född 25/4 1835 i ett hus som låg mellan hus 55 och 70. Hon var dotter till Isak Olsson (1798-1847) från Gule Udden på Instön som flyttat till Åstol och gift sig 1826 med Annika Andersdotter (1800-1866) född på Dyrön. Annas syskon var Olof ”IsaksOllle” (1827-1878), Anders ”IsaksAnders” (1838-1871) och Olivia (1842-1875) g.m. Karl Torberntsson på Tjörnekalv.
Huset
Skolkort med många Åstolbor taget runt 1897 framför AbramsBerns hus. Huset t.v. är nr 13 innan DyröKarl köpte det. Mannen som sitter i trädet längst bak är Hjalmar Beijer. Du kan läsa mer om detta fotografi här https://wordpress.com/post/astol.blog/184
Bernt och Anna gifte sig 19 november 1865 och flyttade in i detta huset som då var gammalt.
Det kan vara byggt av Bernts farfar Jakob Ingemarsson (1780-1849) från Östra Brattön som flyttade till Åstol och gifte sig med Bärta Olsdotter 1806.
1978 berättade Johan Karlsson hur det såg ut inne i huset. ”Te AbramsBerns bestod huset av två rum, kök och stöva. I köket bodde man bara på sommaren när det var varmt. Skulle man koka mat i köket fick man använda brandjärn. I köket fanns heller inga möbler utom ett bord och några stolar. Vintertid bodde man alltså i stöva enbart. Där sov man, där lagade man mat och där samlades man om kvällarna. Möblemanget i stöva bestod av en skänk med två dörrar och en låda, ett bord, en säng, ett par soffor och några stolar. Väggarna var tapetserade, men taket var aldrig målat. För fönstrens nedre halva hade man draggardiner som fungerade som rullgardin. I stöva fanns en kamin som höll värmen och som man lagade maten på. På väggen hängde det också en gammal klocka.”
Bengt Bengtssons hustru Albertina med barnen på kaffekalas hos Bernt och Anna. (Bengts mor)
Fr.v. Anna, Karl, Albertina, Bernt Abrahamsson, Anna Isaksdotter, Anna Beijer, Ellen och Vilhelm.
Huset revs något år efter att Anna dog 1928. Husnummer 14 övertas av Louis och Ingrid när de gifte sig 1931.
Levnadsbeskrivning
I Husförhörslängden 1861-70 står det att Bernt är ”bräcklig”. ”Brutit benet … men arbetsför”.
1865 gifte Bernt sig med Anna vars fästman Bengt Rutgersson drunknat 1858. Året därpå födde hon en son som hon gav faderns namn Bengt.
Enligt fiskeristatistiken 1886 hade Bernt ingen del i något bankfiskefartyg (vilket förmodligen är fel), men han ägde en öppen båt och var delägare i Löpares landvad tillsammans med bl.a. Petter ve Dammen, Johan i Myra, Karl Johansson, Olles Mattin, Gustav Karlsson, Axel Andersson. Hanses Mattin, Karl Hansson. Oskar Gullbrandsson och Bengt på Udden.
Bernt finns inte med bland dem som tog ut fiskepass, men hans bror Karl tog 1890 ut fiskepass för MTD 133 Balder som han var delägare i och det var högst troligt att Bernt var med på samma båt. Så var det säkert också med MD 42 Albatross där Karl var skeppare och delägare tillsammans med bl.a. Johan Jonsson (fiskepass 1901-03), Karl Olsson (fiskepass 1904) och Karl Olausson ”KOS” (fiskepass 1905)
Barnen
Som nämnts inledningsvis hade Anna sonen Bengt med sig in i äktenskapet. Men han gifte sig 1888 och flyttade senare till hus nr 12.
Bernt och Anna fick sedan sex barn tillsammans, men 5 av dem dog innan vuxen ålder.
Hjalmar Berntsson Beijer (1878-1966) var det enda gemensamma barnet som blev vuxen. Han konfirmerades 1893 och fick ut sitt sjömansbevis augusti 1898 och mönstrade 1899. Den 19/1 1903 flyttade han till Masthugget i Göteborg. 1908 gifte han sig med Anna Elisabeth Johansson från Hasslösa i Skaraborg. De fick två söner Erik Beijer som blev präst på Gotland och Anders Beijer som var målare bosatt i Göteborg. Eriks prästyrke har även gått vidare till nästa generation och sonen Göran är en av biskoparna i Missionsprovinsen.
Berättat av AbramsBern vid 84 års ålder
AbramsBern var duktig på att berätta gamla skrönor han hört om Åstols tidiga historia om bl.a. sjörövare och smugglare. Så när hembygdsforskaren Olaus Olsson var runt och dokumenterade gamla berättelser 1912 träffade han bl,a, Bernt.
Ur Västsveska Folkminnesarkivet. VFF 2591
Bernt Abrahamsson Åstol 84 år berättar för Olaus Olsson om rövare och dråp
För lång tid sedan var det flera bröder i ett hus i närheten av Kåkenäs. Fädernegården räckte inte till alla. Det blev tvist och några av bröderna som idkat fiske, troligtvis endast till husbehov, och då sett att å Norra Åstol var en förträfflig hamn, säkert den bästa på kusten, flyttade de dit och slog sig på fiske, smuggling och sjöröveri. Det sägs att såväl dessa som deras närmaste avkomlingar varit ett hårt och hjärtlöst släkte. En av dessa avkomlingar på Åstol drev sjöröveriet som yrke och lejde drängar till hjälp. Mannen dog och änkan fortsatte med samma usla hantverk. En dag fick hon se från utkiken, att ett mindre fartyg låg och drev ute i skären för vindstilla. Änkan eggade sina drängar att ro ut och ta fartyget och helst döda besättningen. Dessa nekade att utföra dådet. Då gav hon dem först brännvin och sedan moddroppar. Det hjälpte. Dessa rodde ut, övermannade besättningen, men kaptenens son sprang upp i riggen. Kaptenen bad för sin son: döda mig om i har mod därtill, jag är gammal och skall snart dö ändå, men låt min pojke leva, han är ung och har kanske mera glädje av livet än jag. Döva för alla föreställningar dödade de först fadern och sedan sköt de ner pojken från masttoppen och tog sedan fartyg och last. Andra sade drängarna tog lasten och sänkte fartyget.
Sägnen nämner ej mer än far och son ombord, möjligtvis har det varit flera mans besättning som dödats och fallit i glömska, men episoden om fadern och sonen lever ännu på folkets läppar som ett hemskt minne
Ur Västsveska Folkminnesarkivet. VFF 2591
Bernt Abrahamsson Åstol 84 år berättar för Olaus Olsson om smugglare
På Åstol levde och bodde ett stycke in på 1700-talet 2:ne djärva sjömän och fiskare. Både far och son buro namnet Esbjörn och bägge voro kända som storsmugglare. En stormig höstnatt voro Esbjörn far och son ute i smugglarärenden. Tulltjänstemännen hade fått korn på dem det blev hetsjakt efter smugglara vid Smygen utanför Marstrand voro de nära att hinna fatt dem. Tullmännen stod med nät och hakar färdiga att hugga fast smugglarbåten. Esbjörn höll då rätt på ett undervattenskär som låg mitt i det trånga vattnet, gjorde så en djärv manöver och gick fri men tulljakten blev sittande fast på skäret. Esbjörn klappade sig då i ändån åt tullarna och komlyckligt fram med sitt smuggelgods. Därefter kallas skäret ännu för Esbjörns skär.
Ur Västsveska Folkminnesarkivet. VFF 2553
Bernt Abrahamsson Åstol 84 år berättar för Olaus Olsson om Gullbrandsson
Gullbrandsson på Åstol (han var av Starke Gullbrands släkt) kom från Tjörn med sin hustru och slog upp krog. Han tjänade bra med pengar. Då karlarna inte hade mera pengar kvar, fick de supa på kredit. Men Gullbrandsson var en obarmhärtig fordringsägare. När han tyckte att han hade väntat nog länge på betalning, tog han sin bessman och gick in i gäldenärens stuga, passade på då han visste att denne inte hade några pengar. Det blev gråt och jämmer, när Gullbrandsson kom med sin bessman. Folk fick lämna honom det värdefullaste de hade, silversaker, fjäderbolstrar m.m. Han samlade så mycket så han fick knappt plats för allt i sitt hus.
Han hade nisse. Folk såg hur nissen gick kring Gullbrandssons magasiner och på hans bryggor. En fiskare hade varit hos en bonde på Tjörn och fått en långhalmsskärve. ”Då du ändå skall till Åstol, kan du ta med dej en till Gullbrandsson”.sa bonden. Men den kärven han skickade med till Gullbrandsson var större än den fiskaren fått. Fiskaren tog bägge kärvarna. Så tänkte han: ”Gullbrandsson har god råd. Jag tar den stora kärven och ger Gullbrandsson den mindre.” Och han lade den mindre kärven på Gullbrandssons brygga och tog den större på nacken och började gå hemåt. Men han fick en örfil, så han tappade kärven. Han tog upp den igen och fortsatte gå. Men då kom något och puttade till kärven så han tappade den. Han tog åter upp den, men snart rev det av honom kärven igen. Då förstod kan hur det var fatt och vände om och tog den lilla kärven. Då fick han gå hem i fred.
Gullbrandsson hade ofta besök av Hin håle, som kom i skepnad av en svart hund. Men far såg honom en gång. Hunden stod uppe på berget och hade sex ben. Ibland när isen låg kom han springande i skepnad av en svart häst och det slog upp eldbloss ur halsen på honom. Alltid när han kom, blev det slagsmål på krogen.
Hustrun blev gammal och Gullbrandsson höll sig väl med en annan. Hustrun visste om ingenting, men när hon låg på dödsbädden, kom där en käring in till henne och sa: ”Ja, nu ska du dö och inget gott får du av allt det som du har skrapat ihop . Men hon som Gullbrandsson har hällit sej väl mä, hon får alltihop”. ”-Nej, det skall allt bli stopp med det sa hustrun.” Hon kallade på en bekant och skänkte med varm hand till Rönnängs kyrka (som då var nybyggd) en silvertallrik att bära oblaterna på, en nattvardskalk och 2.000 riksdaler kontant. Gullbrandsson visste inte om någonting. Men det lystes upp i kyrkan samma dag som det lyste för Gullbrandsson och tösen, som han hade hållit sig väl med.
Han fick barn med den hustrun, men hon var honom otrogen med en fiskare. När gubben var borta, hängde hon ut en filla på en stubbe, men när han var i sitt hem, tog hon in den. En kväll satt hon och vaggade. Då såg hon genom fönstret, hur älskaren kom och stannade utanför. Då sjöng hon:
Kom te mej te otta, då tuppen börjar å gal,
För då ä den stygge burta, han är oppe i kwärna å mal.
I aftes så glömde ja filla på stubben. Je ä nu så rädd för den stygge gubben
Å bissan lull, å bissan lull, å bissan, lullan lej.
Men fiskaren gick ändå inte. Då fortsatte hon och sjöng:
Jag tror den gubben är fuller och galn,
Som inte kan höra att far ä hemma, far är hemma
Bisseri lull, bisseri lullan lej
Gullbrandsson förstod ingenting och fiskaren gick.
Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Änklingen/Fiskaren Andreas (Olausson) Wikström (1836-1913)
Fiskaren Karl Alfred Augustsson (1879-1949) Dyrön
Hustru Anna Karolina Larsdotter (1869-1944)
Sonen Klas Ivan Alfons (1912-1977)
Karl Teodor Månsson (1906-1976) Katarina, Stockholm
Svärmoder Inger Johansdotter (1940-1922)
Karl & Anna
Karls föräldrar
Karl var från Dyrön, son till August Andersson (1849-1902) och Helena Charlotte Andersdotter (1852-1892) som var född på Åstol. August var son till Anders Lorentsson (1803-1883) född på Dyrön och Kristina Olsdotter (1806-1856) född i Kårevik. Helena Charlotte var dotter till Anders Larsson (1826-1909) (barnbarn till Hans Torkelsson och Elin Bengtsdotter) och Kristina Eriksdotter (1826-1903) dotter till Erik Andersson och Helena Wallberg som flytta till Åstol i början av 1800-talet.
Karl Augustssons syskon var bl.a. Amanda (1877-1960) g.m.” Johan i Myra” samt Axel Leonard, Oskar Evald, Anders Johan och Hilmer ”Hill” Agder vilka alla fyra emigrerade till USA.
Annas föräldrar
Anna var dotter till Lars Davidsson (1829-1894) och Inger Johansdotter (1840-1922) Hus 28. Lars far David Nilsson (1784-1853) var från Harestad gift med Lena Olsdotter (1794-1855) dotter till Olof Larsson och Ingeborg Larsdotter som flyttat till Åstol på 1700-talet. Ingers far var Johan Andersson (1798-1885) som flyttat till Åstol från Låka i Valla, gift med Anna Andreasdotter (1807-1872) från Tjörnekalv.
Annas syskon var bl.a. Anders Larsson gm Maria Rudolfsdotter, Nilena Beata gm Johan Robert Olausson och Amanda Charlotta gm Karl Österman
Huset
Karl och Anna tog ut lysning 9/8 och gifte sig 15/9 1901 och de bodde då i hennes föräldrahem, hus 28 fram till 1908 då Karl köpte detta huset av Andreas Wikström som då flyttade till sin son Olaus (hus 10). Karl byggde då om huset så det blev större och högre. 1913 flyttade Annas mor Inger hit och levde sina sista år här tills hon dog 1922. 1938 byggde Karl ett nytt hus på N. Parten och sålde huset till George Nilsson som inredde affär i huset.
Huset efter att Karl byggt om det
Huset tidigare historia
Huset som Karl köpte av Andreas hade flyttats från N. Parten några år efter att Bruden kom bort 1862. Den förste ägaren var skepparen på Bruden Olaus Larsson (1826-1862) son till Lars Jakobsson och Malena Magnusdotter. Som alla andra fick han fråga markägarna på Dyrön om tillåtelse att bygga sig ett hus och 2/4 1850 fick han ett skriftligt tillstånd till detta som lyder: Olaus Larsson på N Åstol som var först att bygga på N Part, utlovas samma förmåner som övriga strandsittare på Åstol samt fri båtplats vid deras hus ”Mönnevik” kallad. Undertecknad av åborna på Dyrön.
Som ett resultat av att han bosatte sig på N. Parten fick han öknamnet ”Norsken”. Han hade gift sig 1847 med Inger Olsdotter (1827-1894) från Dyrön och enligt husf. 1847-54 flyttade de in i huset redan 1847 så ”bygglovet” ser ut att vara utfärdat i efterhand, men så härstammade ju hustrun från ”åborna” på Dyrön. De fick 7 barn varav endast två blev vuxna, Beata ”Norska Beata” (1848-1923) gm Elias Bengtsson och Anna (1850-1874) gm ”Olle på Hala”. Sonen Lars (1853-1862) var ju med på Bruden och drunknade endast 9 år gammal. 1848 uppfördes det andra huset på N. Parten av Niklas Davidsson och 1851 bosatte sig även ”Norskens” bror Per Larsson på N. Parten. Niklas dör 1855 och i nästa husf. 1854-60 har Olaus Andersson flyttat in i det tredje huset på N. Parten med sin familj 1858. Sedan hände den tragiska olyckan med Bruden när den gick under i en storm utanför Norges kust 1862. (Läs mer om detta nedan). Efter olyckan då två av husägarna på N. Parten omkommit ville familjerna inte bo kvar på den sidan utan flyttade över sina hus till huvudön. Olaus ”Norskens” änka Inger Olsdotter (1827-1894) gifter om sig 24 okt 1863 med Andreas Wikström (1836-1913). och i samband med det flyttades huset över till denna tomt mellan Andreas föräldrahem och Gullbrandssons hus.
Per Georg Arvid Nilsson född i Asa Kronobergs län 31/8 1900 flyttade till Åstol 10/4 1929. Han bodde först i hus nr 72 ”BryngelsRikas” och jobbade som Handelsbiträde hos Fredrikas son Gottfrid Olsson (1896-1983) i hans affär i en byggnad intill bostadshuset. I huset bodde också Gottfrids syster Sylvia (1903-1982) som Nilsson blev förtjust i. Kanske var det därför som Gottfrid skickade iväg honom och han flyttade 17/9 1932 till hus 57 ”BrittasLottas”. 4/6 1933 gifter han sig med Rut Greta Ingeborg född 24/11 1900 i Långemåla, Kalmar län. I samma hus bodde också Gretas syster Hembiträdet Frida Ulla Charlotta Nilsson f. 1920 i Högsby, Kalmar län. När Nilsson fick sluta hos Gottfrid hjälpte systern Josefin till så att Sabina öppnade upp ett rum i sitt hus där Nilsson kunde starta egen affär. Detta fortsatte han med tills han 1938 köpte hus nr 13 av ”DyröKarl” och där inredde en betydligt rymligare affär som senare blev Åstol Skeppshandel.
Levnadsbeskrivning
Karl fick sitt sjömansbevis mars 1896. Mönstrade 1900. Flyttade till Åstol när han gifte sig 1901. Är med på storbackefiske vid Shetland
1912 är Karl med och köper MD 214 Drott som de bedriver backefiske med. Karl är också med på snörpevadsfiske med vadlaget Snurrekockarna. 1921 blir han skeppare och delägare i MD 395 Kastor som han köper tillsammans med bl.a. Karl Andersson ” SilverKalle” och är en av åstolbåtarna som börjar på Englandsfisket 1922. 1928 köper Karl tillsammans med fostersonen Karl Månsson och sonen Alfons Skredsviksbygget MD 495 Andora.
Karl Augustsson och Evald Karlsson
Albin Johansson? Karl Augustsson och Karl Månsson
Nedan finns en mönsterliggare från Marstrands sjömanshus om MD 214 Drott
Åstol när farfar var ung 