Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918

Fiskaren Johan Alfred Larsson (1861-1941) med hustrun Hilma Carolina Andersdotter (1869-1926) och barnen Arvid Ludvig  f.1891, Lars Magnus f.1895, Hulda Maria f.1897, Judit Kristins f.1897, Karl Albin f.1900, Johan Anders Hartvig f.1902, Syster Greta Evelina f.1905, Hilda Karolina f.1907 och Aina Lagra Karola f.1910

Föräldrarna till Johan och Hilma

Johan far Lars Hansson ”StorLars” (1818-1871) hade flyttat till Åstol 1839 från Hönö Röd. Han drunknade 1871 tillsammans med sönerna August och Carl samt två andra med sin båt Två Bröder.

Johans mor Kristina Maria Olausdotter (1821-1894) var dotter till Olaus Kristensson (1795-1834) vars far Kristen Larsson ”d.y”. flyttat till Åstol från Kågenäs. Marias mor Kristina Johansdotter (1786-1831) var född på Klädesholmen. Maria miste bägge sina föräldrar under en kort period 1831-34 och som föräldralös 13-åring tog hon tjänst som piga hos Johannes Gullbrandsson och det var där på krogen hon träffade Lars när han på vägen hem från Hakenäset tog in på Krogen.

Hilmas far hette Anders Johansson och Anders farmor Helena Wallberg var dotter till tunnbindaren Jonas Wallberg f.1754 i Visby. Hilmas farmor Britta Olsdotter var från Kårevik.

Hilmas mor hette Kristina Karlsdotter (1835-1904) dotter till Karl Johansson född på Brattön och Johanna Kristensdotter som var dotter till Kristen Larsson d.y.

Huset

Johan och Hilma gifte sig 26/12 1890 och de bosatte sig i Johans föräldrahem där modern Maria bodde kvar till sin död 26/5 1894. Maria hade gift sig med Lars 29/12 1839 och i Husförhörslängden 1839-47 står båda inskrivna hos Marias faster Johanna Kristensdotter med noteringen ”skola gifta sig”. Hon stod samma år uppskriven som boende hos Johannes Gullbrandsson men överstruken. 1839 stryks båda över igen och skrivs upp som en egen familj och har då ett eget hus. På skifteskartan från 1857 är detta sista huset åt öster. Det finns flera olika muntliga obevisade utsagor om detta hus. En säger att där stod ett hus innan och någon annan att virket till huset kommer från ett nerlagt salteri på Klädesholmen som Maria fått via släktingarna där. En möjlig teori är att virket till huset som Marias föräldrar Olaus och Kristina byggde när de gifte sig på Klädesholmen 1820 kunde komma från ett av de många nerlagda salterierna på Klädesholmen efter sillperiodens slut 10 år tidigare. I bouppteckningen efter Marias far Olaus Kristensson 1834 uppges ett boningshus och när Maria och Lars 5 år senare gifter sig så är det förmodligen detta hus de flyttar in i.

Levnadsbeskrivning/Yrke

Johan var 10 år, systern Hilda 12 och systern Karolina 14 år när de miste sin far Lars och bröderna August och Karl på havet 3 december 1871. Även 6 av deras kusiner i åldrarna 1-5 år blev faderlösa. Det blev ingen rolig jul och många tuffa år följde för änkorna och barnen.

Hilma konfirmerade sig 1874 och Johan 1876. Båda var en av sex födda på Åstol samma år.

Som alla andra fick Johan börja fiska efter att konfirmationen var klar. Vilka båtar han började med är okänt, kanske var han på storbackefiske med sin ingifte morbror Karl Julius Bengtsson ”KålleJulius” på hans bankfiskebåt MTD 138 Kristiania. Den 12 april 1882 var Johan i Marstrand och fick ut sitt sjömansbevis och 1883 var han med och köpte bankfiskebåten MTD 107 Oskar Dickson tillsammans med bl.a. Bengt Kristensson, Hans Rutgersson och Karl August Andersson. De fiskade bl.a. utanför Hirtshals och på Rubben. Fisken såldes på Klädesholmen och 1886 sålde de för 2520:- enl. fiskeristatistiken det året. Oskar Dickson såldes någon gång kring 1897-98.

1886 hade Johan också 1/16 del i en sillevad som tillhörde vadlaget Rallare ett av de tre landvadslagen som fanns på Åstol de sista decennierna av 1800-talet under den sista sillperioden. Det var ett vinterfiske efter sill där man genom att ro ut vaden runt ett sillstim kunde stänga in sillen i en vik enligt samma metoder som under 1700-talets stora sillfiske. Johan Karlsson berättade för mig att Rallare en gång stängde in ett stim i hamnen på Åstol. Rallare hade sin plats vid StorLarses brygga och sitt vadräcke och sin bod hade de på Noleparten ungefär där Arne Berntsson byggde sitt hus.

Johan blev också delägare i MD 40 Nordstjerna, en bankfiskebåt ”sväriggare” som Olaus Wikström köpt tillsammans med Bernhard Bengtsson ”NorskensBernhard”(det finns uppgifter på att den köptes 1893, men finns i Marstrands fiskepass först 1897). Den var på 48 fot och byggd i Subben på Orust. Efter några år sålde Bernhard sin ludd till August Kristensson, BernsKålle, HermansPetter, Hagberg och StorLarsJohan. Med den bedrev de storbackefiske tills den såldes 1905.

Nästa båt som Johan var delägare i var MD 81 Palmen som han hade 1905-1913 tillsammans med Johan Kristensson (skeppare), HermansPetter, Karlsson och SelmasLars. 1908 satte de in en motor på 10 hk. De fiskade med storebacker i norska rännan.

Nästa båt blev Strömstadsbygget MD 237 Juno som de hade från 1913 till 1926 då den såldes till Hönö. Delägare förutom StorLarsJohan var Johan Kristensson (skeppare), Karlsson samt Johans pojk Ludvig ”HilmasLudvig”, Med den fiskade de med storebacker och på vintern snörpvadsfiske samt vissa somrar även makrilldörje på Doggern. Efterhand som Ludvigs bröder blev vuxna fick de börja fiska med Juno, både Lars, Albin och Hartvig.

En bit in på 1900-talet återuppstod vadlaget Rallare fast nu var det snörpvad som gällde istället för landvad. Med snörpvaden kunde de fiska även ute på öppet vatten nu när båtarna hade fått motor. En viktig roll hade då ”kännaren” vilken  satt med en speciell lina i handen och letade upp sillstim som han då kunde känna när sillen stötte mot linan. När de träffade på ett stim så var det utstyrarens uppgift att ro ut vaden i en cirkel kring stimmet och sedan snörpa ihop den och stänga in sillen för att sedan håva in den i följebåten/vadbåten. För Rallare var Karlsson kännare och StorLarsJohan utstyrare. Som vadbåt hade de Miranda och de hade sin vadbock vid ”Nordre hört” på Noleparten.

Barnen

Äldste sonen Ludvig konfirmerades 1906 och i februari 1910 var han i Marstrand och fick sitt sjömansbevis och samma år mönstrade han också där. 1911 gjorde han militärtjänst i Kungl.Flottan som artillerimatros och 1914 var han inne och gjorde krigstjänstgöring på pansarskeppet HMS Thule. Ludvig var den förste som flyttade hemifrån då han 12/9 1918 gifte sig med Jakobin från Gullholmen. 1930 köpte han tillsammans med sin svåger Anders Larsson Marstrandsbygget Marbina MD 507. 1932 sålde han sin del till Anders bror och köpte MD 531 Johan också byggd i Marstrand. Båda dessa båtar var med på Englandsfisket.

• 

• 

Lars konfirmerades 1910 och tog ut sitt sjömansbevis 1915. Han gjorde sin militärtjänst vid Infanteriet 1916. Han var först fiskare men drev sedan en av oljebåtarna på Åstol. Gifte sig med Linnea 1927.

Min morfar Albin konfirmerades 1915 och fick ut sitt sjömansbevis 1917. 1914-15 var han och Gottfrid (bagarn) med en snickare från Marstrand och byggde huset för Albin Andersson (Malmberg). 1926-30 var han med Kastor och fiskade, men på grund av TBC i knät fick han sluta fisket och var då några år med Amerikalinjens båtar innan han gifte sig med Annie från Tjörnekalv och flyttade till Göteborg.

• 

• 

• 

1917 finns alla tre pojkarna tillsammans med sin far och 5 andra med i besättningen på Juno enligt liggaren i Marstrands Sjömanshus.

Av flickorna så blev två gifta med Åstolbor. Maria med Anders Larsson och Kristina med Lars Johansson, medan Greta, Hilda och Aina blev gifta med män från Bohus-Malmön dit de flyttade.

Hartvig som tog över föräldrahemmet blev först gift med Ingrid Olsson och när hon dog med Kitty från Norge.

Tidigare boende i huset

Johan Larssons föräldrar Lars Hansson (1818-1871) (kallades StorLars) och hustrun Maria (1821-1894) med barnen August (1841-1871), Karl (1843-1871), Karolina f.1856,  Hilda (1858-1950) och Johan (1861-1941) (han tog över huset). Lars var från Hönö och när han var bortåt 20-årsåldern var han på Hakenäset inne på Tjörn och beställde en båt. På hemvägen stannade han till på Åstol kanske för att få sig en bit mat på Gullbrandssons krog. Där jobbade en 17-årig flicka som hette Maria som han fattade tycke för. 1839 flyttade han till Åstol och fick bo hos Marias faster Johanna dit också Maria sedan flyttade. Den 29 december samma år gifte de sig och flyttade in i detta huset. Troligtvis var det Marias föräldrahem.

StorLars var fiskare och ägnade sig dessutom åt någon form av fiskhandel. 1870 var han skeppare på en båt som hette Islander ( den var på 14 läster ). Samma år står äldste sonen August som skeppare på en 4 1/2 läster stor båt med namnet Bröderna.

Bröderna var en s.k. sjöbåt. Den var i försäkringsbrevet (utfärdat 15/2 1870) värderad till 1.199 Rdr inkl. rigg och segel. Backorna var värderade till 444 Rdr.

Det berättas om Lars att han var både driftig och hjälpsam och hans engagemang för andra märks inte minst genom att han och sönerna ett flertal gånger blev omnämnda i olika tidningar.

I Göteborgs Posten 4 april 1871 kan man läsa följande:

”Från Marstrand skrifver korrepondenten: Af fiskaren August Larsson m.fl. hemma på Åstol infördes igår afton till vår hamn i Kristiansand hemmahörande slupen Brödrene, hvilken under ganska hård blåst anträffats i redlöst tillstånd i Kattegat. Sedan skepparen J. Davidsen, som förde slupen, under natten blifvit af bommen slagen öfver bord N.V. om Skagen och omkommit, utgjordes besättningen af en man samt en tolfårig gosse, hvilken var sjösjuk och ej kunde uträtta något. Det lilla fartyget, som är lastadt med bräder, hade 3 fots vatten i rummet, men tycktes för öfrigt vara oskadadt.”

Denna bärgning uppmärksammades och i Göteborgs Handelstidning står det senare att läsa:

”Bergarlön. Fiskaren Aug.Larsson m.fl. från Åstol, hvilka den 1 d:s till Marstrand införde den i sjönöd vid Skagen anträffade slupen ”Brödrene” blefvo i Måndags af Marstrands rådhusrätt tillerkända 225 rdr i bergarlön, hvarförutom slupens rederi ålades ersätta alla rättegångskostnader i målet.”

Några månader senare, i juli 1871 kan man läsa i Marstrands Posten

”Räddning ur sjönöd. I Marstrands Posten sistl. Tisdag berättas följande: Skepparen Lars Hansson jemte besättningen å i Åstol hemmahörande fiskefartyget ”Hilda” bergade d. 13 d:s fiskrarene Lars Larson och Jakob Andreasson, båda tillhörande besättningen å fiskefartyget ”Napoleon” från Grafvarna, hvilka samma dag på morgonen hade begifvit sig ut i en mindre båt för att fiska; men komna vester om Holmens fyr å norska kusten uppstod en så stark storm att den lilla farkosten fylldes med vatten hvadan de tvenne ofvannämnde fiskrarne kommo i vattnet och fingo se-dan i 8 timmars

tid hålla sig uppe å den sålunda i sjunkande tillstånd befintliga båten, till besättningen å Hilda med stor ansträngning och fara för egna lif, lyckades att gerga de i sjönönd stadde. Båten var då totalt sönderslagen af vågorna och all medhafd fiskredskap förlorad. Den ene af dessa tvenne olyckliga befanns nästan sanslös då han kom ombord å Hilda, men genom der erhållen vård, återkom han till medvetande. Lars Larsson och Jakob Andreasson blefvo d.18 d:s öfverförda till hemorten Grafvarna, af fiskefartyget ”Tvenne familjer” hemma å Näset. En skonare lärer passerat förbi de nödställde och förnummit deras olyckliga belägenhet, dock märkvärdigt no, utan att söka meddela dem någon hjälp. Flera utaf de å norska kusten sig uppehållande svenska fiskefartygens lära under nämnda storm ha blifvit tillfogade större eller mindre förluster i fiskredskap och båtar.”

4-7 augusti 1871 var StorLars och pojkarna med sina båtar och hjälpte till på den stora regattan i Göteborg. Så här skriver man i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

”Lars Hansson och hans begge söner voro af regattans bestyrelse antagna att med sina fiskefartyg förankrade till sjös utanför Vinga, föra de flaggor som angåfvo målen kring hvilka seglarne hade att gå rund. De fullgjorde sitt ganska obehagliga värf ordentligt, och man hade den enes rådighet att tacka derför, att hela seglingen under ena dagen ej misslyckades, ty då hans ankartross genom skafning mot bergsbotten afslets, höll han sig hela dagen på stället under segel, utvisande för kappseglarne en förankrad boj med flagga, kring hvilken de vände. Alla dessa dugliga och erfarna sjömän omkommo under vintern i en förfärlig nordostlig snöstorm, på en fiskeresa till Skagern, der de ankrat söder om refvet. Deras ankartross sprang äfven då, och hade de låtit båten drifva upp mot jutska kusten hade de troligen blifvit räddade, med förlust af båten, men de sökte berga sin dyraraste egendom och satte segel för att hålla sjön och klara kusten. Om deras öde vet man derefter ej annat än att seglet, lösslitet från masten, flutit i land på Lässö och man slutar deraf, att racken, eller den jernring med hvilket seglet på masten upphissas, sprungit, derefter seglet lösslitits från litsorna och farkosten redlöst drifvit på det ref norr om Lässö, som benämnes Nordre Römse. De tre fiskrarne efterlemna alla enkor, hvardera med tre minderåriga barn, i torftiga omständigheter. Deras små kojor på den nakna klippa i Marstrandsfjorden, som benämnes Åstol äro belastade med skuld. Man bör således hoppas att deltagarne i kappseglingen och andra, som hafva ett varmt hjerta för behofvet, villigt skola offra sin riksdaler och möjligen någon fyrk deröfver, för att betrygga de fattiga familjerna vid eganderätten till deras kojor, som utan denna hjelp äfventyras.”

Man bestämde sig för att ge ut en skrift om regattan med titeln ”Berättelse angående regattan i Göteborg den 4-7 Augusti 1871” och att ”bestyrelsen beslutat att behållningen af denna skrift blivit skänkt till enkor och barn efter de tre fiskare (egare till och besättning å de bestyrelsen såsom seglingsmärken använda fartyg) som omkommo under storm i December 1871.”

Olyckan då StorLars och hans söner omkom har också återberättats i många tidningar

Den 3/12 1871 begav sig  StorLars med sönerna August ( 30 år, gift ) och Karl ( 28 år, gift ) iväg på en fiskeresa. Med på båten var också drängen Sven Gustafsson ( 26 år, ogift ) och Anders Isaksson ( 33 år, ogift ).

                                                                                                                                             -Ur Nya Marstrandsposten den 8/12 1871:

 ”Befarad olycka till sjöss. Från Åstol afseglade sistlidne Lördag ett storsjöfiskelag (det s.k. Store Lars ) för att som wanligt fiska i närheten af Skagen. Man har sedemera, oaktadt, gjorda efterspaningar, icke afhört detta fiskefartyg, hwadan man har anledning att befara det fartyget med besättning gått förlorat under den swåra snöstormen i Söndags.”

-Ur Nya Marstrandsposten den 19/12 1871:

” Under rubrik ” Befarad olycka till sjöss ” omnämnde wi i ett föregående nummer, att Lars Hansson eller ( hans wanliga benämning ) Store Lars på Åstol begifvit sig till sjöss Lördagen före den swåra snöstormen, utan att sedemera af hemmawarande anförwanter hafva afhörts. Utan att hittills hafva erhållit några underrättelser om mannen, måste således tyvärr med tämlig wisshet antagas, att båten med man och allt gått till botten. -Lars Hansson war på denna olycksresa föjd af sina twenne gifta söner samt en dräng, hwilka således alla tyckas hafva funnit sin död bland wågorna under det förfärliga wäder, hwarunder icke ens dessa tappra sjömäns sjöwana och duglighet förmådde att manövrera sin farkost uppå det för dem eljest så wälkända hafvet.- På Åstol befinner sig emellertid nu, tillfölje häraf trenne enkor med hwardera trenne barn, alla uti mindre goda omständigheter. Det war nemligen icke nog att männen, hustrurnas och barnens enda hopp och förtröstan för framtida bergning, frånrycktes dem, utan tillika den egendom som låg uti båt och fiskeredskap, hwilken ingalunda war obetydlig. Lars Hansson och hans fiskelag woro blan wår skärgårds raskaste och skickligaste fiskare och hade under sina många årliga fiskefärder utkämpat mången hård strid med det härjande elementet å hafwet, man har därför i det längsta hoppats, att man skulle få höra utaf honom, men förgäfwes. Det blir alltså en tom julhelg för de stackars enkor och barn, hwars enda stöd de nu bortgångna woro.”

Ur samma tidning den 8/10 1872:

” Liket efter under December månad 1871 omkomne fiskaren Lars Hansson från Åstol lärer nu wara funnet i närheten af Laesö. Man har igenkändt honom på kläderna samt genom ett å handen anbragt namn.”

Ur Göteborgs Handels och Sjöfartstidning måndagen 4/12 1871:

” Väderleken. Med ökad styrka har under de senaste dygnen vintern gifvit sitt inträde tillkänna, i det att kölden under nätterna vexlat mellan 8 och 10 grader och om dagarna visat 2 á 4 grader. Vid middagstiden i Lördags inträffade visserligen ett hastigt töväder, och temperaturen, som på morgonen visat 8 grader kallt, steg en grad öfver nollpunkten, men redan på aftonen vexlade wädret om och en bitande kall, nordostlig vind började att blåsa. I går på morgonen steg kölden ytterligare, och en snöstorm uppstod, som i häftighet torde haft få sina likar under de sednare tio åren, och hvilken äfven under hela gårdagen rasade med oförminskad styrka.”

Tack till Ann-Gret m.fl. som delat med sig av sina intressanta släktbilder.

1 Maj 2020 Per-Aste