Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918
Fiskaren Gustaf Gullbrandsson f. 7/3 1832 änkl. 18/4 1892 d. 10/7 1918
s. Johan Oskar Gullbrandsson f. 23/11 1862
d. Emma Kristina f. 11/12 1866
d. Anna Sabina f. 10/12 1875
Övriga i denna familj som tidigare bott i huset
Hustrun Anna Kristina Johansdotter f.8/9 1838 d. 18/4 1892
d. Johanna Fredrika f. 25/8 1857
d. Carolina Bernhardina f. 7/6 1860
d. Augusta Paulina f. 14/4 1872
De yngsta syskonen: Oskar, Sabina, Emma och Augusta
Föräldrarna till Gustaf
Gustaf var son till Johannes Gullbrandsson (1767-1856) och Kristina Persdotter (1803-) Johannes var från Hällene i Klövedal och flyttade till Åstol 1794 där han jobbade som dräng hos änkan Maret ”Mart” Bryngelsdotter (1762-1830) från Stansvik. 2 aug 1795 gifte de sig men fick inga barn tillsammans.
Kristina var född på Risön och flyttade till Åstol 1828 där hon tog tjänst som piga hos Johannes Gullbrandsson. 21 feb 1830 dör Maret 68 år och barnlös. 23 juli 1831 gifter Johannes om sig med pigan Kristina och får en son året efter vid 65 års ålder. Gustav hade inga syskon förutom brodern Petter som föddes 1834 men dog efter några månader.
Föräldrarna till Anna Kristina
Anna Kristinas föräldrar var Johan Eriksson (1811-1860) och Britta Olsdotter (1812-1884). Johans föräldrar var Erik Andersson (1778-1848) från v. Brattön och Helena Wallberg (1783-1829) dotter till tunnbindaren Jonas Wallberg från Visby.
Britta var född i Kårevik, dotter till Olof Toresson (1772-1849) från Kårevik och Anna Andersdotter (1767-1850) från Mölnebo. Brittas syskon var bl.a. Annika (1809-1847) gift med Rasmus Pettersson (1806-1873) på Dyrön (vars dotter Petronella blev gift med GamlePer) samt Kristina (1806-1856) gift med Anders Lorentsson f.1803 på Dyrön.
Huset
Detta hus byggdes troligtvis av Torkel Eriksson (1766-1793) innan han gifte sig med Maret 2 dec 1786. Många intressanta berättelser ur Åstols historia kretsar kring detta hus. Allt från Torkel Erikssons affärer med den mordmisstänkte Anders Gunnarsson till alla historier om Johannes Gullbrandsson och hans krogrörelse. Huset som också inrymt affär var under många år något av en samlingsplats på ön. Det revs året efter Sabinas död 1956.
Levnadsbeskrivning tidigare husägare
Torkel Eriksson flyttade troligtvis till Åstol redan 1783 då han jobbar som dräng hos Christen Larsson innan han 1786 gifter sig med Maret Bryngelsdotter från Stansvik. Marets föräldrar är Bryngel Jakobsson (1727-1764) och Sigrid Olsdotter (1718-1801) som hade flyttat dit från Krommeröd i Valla socken. Maret hade två syskon som också flyttat till Åstol, brodern Jakob Bryngelsson (1754-1810), kofferdikaptenen som gifte sig med Simon Anderssons dotter Anna (1761-1823) och sedan bytte namn till Wikström samt systern Annika (1763-1805) som 1786 gift sig med Anders Gunnarsson (1766-?).
Svågrarna Torkel och Anders ägde tillsammans en båt med namnet Pihlen som de 1787 sålde och köpte en ny med namnet Svan (värd 700 rd) som sedan ersattes av Majorn. De köpte också en byggnad på Krokholmen som de sedan sålde till Wikström. Med dessa båtar utförde de diverse frakter längs kusten bl.a. sill, timmer och bräder till diverse orter som Uddevalla, Kungälv och Göteborg men även längre turer som Landskrona, Randers och Helsingör. Sommaren 1790 gjorde de 7 fraktresor med en förtjänst på 333 rd. Men något gick snett dem emellan och de hamnade i en tvist vilket slutade med att de stämde varandra inför tinget i Svanesund nov. 1790. vilket gör att vi idag kan få en intressant redogörelse för deras verksamhet.
Utdrag ur domboken där Anders kräver Torkel på utgifter han haft med båten Majorn
Anders Gunnarsson fortsatte frakta gods och förmodligen började han även ägna sig åt smuggling. Oktober 1792 är Anders åter inkallad till tinget i ett betydligt allvarligare ärende. 13 juli 1792 hade Jaktuppsyningsmannen Ahlin tillsammans med två jaktkarlar seglat från Marstrand till Åstol för att kolla en båtlast som var på väg till Danmark med bräder vilket inte var tillåtet och betraktades som smuggelgods. På Åstol fick de beskedet att båten redan gett sig av varpå de följde efter och hann upp båten vid Pater Nosterskären där de blev beordrade att följa med till Marstrand. Här blev både Ahlin och jaktkarlarna ihälslagna och båten sänkt vilket uppmärksammats av några Röröbor. De misstänkta för detta brott var Anders Gunnarsson, Herrman Rasmusson och Johannes Ståhle. Ingen av dessa inställde sig vid tinget och i mantalslängden för 1793 står det efter Annika Bryngelsdotter att ”man rymt”.
Samma år försvinner också Torkel ur mantalslängden och 4 mars 1794 gör hustrun Marta en anmälan att hennes man förra året begav sig på en utrikes resa och har därefter inte hörts av varför hon önskar att rätten skall lösa henne från äktenskapet.
Johannes Gullbrandsson var född i Hällene i Klövedal och härstammade från ”starke Gullbrands” släkt på Orust. 1794 flyttar han till Åstol och tar tjänst som dräng hos Torkel Erikssons änka Maret Bryngelsdotter som han 2 aug 1795 gifter sig med i Rönnängs nybyggda kyrka. (Första dopet i kyrkan förrättades i maj 1795). De verkar ha ett gott förhållande till kyrkan då de senare i livet ger en stor gåva till kyrkan och nattvardskalken och fatet bär deras initialer. Det är fortfarande ett tiotal år kvar på den stora sillperioden och det går bra för Johannes som bredvid sillfisket också öppnar krogrörelse i huset. 1814 är han delägare i en stor fraktbåt på 20 alnars köl tillsammans med Petter Persson och Jonas Jonsson (skeppare). Samtidigt finns det på Åstol 3 fiskebåtar på 12-15 alnars köl. 1809 var det stor oro längs bohuskusten då sillen helt uteblev efter att ha minskat de sista åren. Även åstolborna drabbades hårt när inkomsterna uteblev och det blev inte bättre av att man fortsatte supa. Det var mycket tuffa år som följde och det finns en hel del sorgliga berättelser om hur förtvivlade hustrurna blev när Gullbransson knackade på och ville ha betalt för det gubbarna hade druckit på kredit. Det sägs att om man inte betalade fick man lämna någon annan tillhörighet i pant.
Utdrag ur Mantalslängden 1817 där det står ”Krögerie” framför Gullbrandsson som visar att det inte var en lönnkrog han bedrev.
Maret dör i februari 1830 och i bouppteckningen efter henne framgår det att de var mycket förmögna efter den tidens mått med ett totalt värde på 4000 Rd. Förutom alla ägodelar, hade de infordringar hos diverse personer på totalt 3000 Rd. Som jämförelse kan nämnas att boningshuset var värderat till 166 Rd. Andra värdefulla saker i bouppteckningen var en väderkvarn för 200 Rd, en backebåt också 200 Rd, ett guldur värt 40 rd, 15 matskedar och 17 teskedar i silver tillsammans värda 96 rd. Bland inredningen fanns också 16 målade stolar och 10 stoppade stolar, 3 soffor, 3 stolpesängar samt 3 brännvinsfat och 2 brännvinskrukor. Marets kläder bestod av bl.a. 2 sidenklänningar, 15 diverse klänningar, 1 rock, 7 randiga kjolar, 7 mössor, 5 förkläde, 4 silkedukar, 7 par strumper och 3 par skor. De hade också förutom sjöbod och brygga ett fähus samt 1 ko och 2 får
Utdrag ur Marets bouppteckning
Enligt ett testamente som Johannes och Maret gjort upp redan 1801 då Maret efter flera års äktenskap med både Torkel och Johannes förstått att hon inte kunde få barn kom de överens om att hela kvarlåtenskapen skulle tillfalla Rönnängs Capell Kyrka och Församling. De gjorde dock ett tillägg 1822 att om den som överlevde den andre ingick nytt äktenskap skulle den avlidna makans giftorätt tillfalla kyrkan. Johannes lyckades få loss en kontant summa på 1833 Rd som han skänkte till kyrkan och den tilltänkta skolinrättningen. Dessutom skänkte de en kalk och fat i silver vilka fortfarande används vid nattvardsfirandet i kyrkan. Ända in i våra dagar har den årliga räntan av Gullbrandssonska donationsfonden tillfallit Rönnängs kyrka och skola. Min far berättade att hans klass fick bidrag till skolböcker ur den fonden.
Nattvardskalken och fatet, en tubkikare och en tranlampa som tillhört Gullbrandsson
Johannes fick alltså inga barn med Maret. Men redan året efter hennes död gifte han om sig med en av sina pigor Christina Persdotter, som var 34 år yngre. Johannes var nu 64 år gammal men redan året därpå 1832 födde Christina honom en son som fick namnet Gustav.
Samma år som Gustav föddes köpte Johannes 1/3 av Risön på en offentlig auktion för 750 Rd. Den fanns fortfarande i familjens ägo vid Johannes död 1856 då den utgjorde större delen av hans totala tillgångar på 1200 Rd. Gustav sålde den dock några år in på 60-talet. Johannes var en inflytelserik person på många sätt och engagerade sig i samhällets olika angelägenheter, både i och utanför kyrkan. Han var bl.a församlingens fattigföreståndare och ledamot i skolstyrelsen och finns med i flera bouppteckningar som upptecknings-och värderingsman.
I folkmun har berättelser om Gullbrandsson och krogen levt kvar in i vår tid och på 1920-talet nedtecknades en intervju med Abrahamns Bern då 84 år gammal ( han var född 1838 ).
Ur Västsveska Folkminnesarkivet. VFF 2553
”Gullbrandsson på Åstol (han var av Starke Gullbrands släkt) kom från Tjörn med sin hustru och slog upp krog. Han tjänade bra med pengar. Då karlarna inte hade mera pengar kvar, fick de supa på kredit. Men Gullbrandsson var en obarmhärtig fordringsägare. När han tyckte att han hade väntat nog länge på betalning, tog han sin bessman och gick in i gäldenärens stuga, passade på då han visste att denne inte hade några pengar. Det blev gråt och jämmer, när Gullbrandsson kom med sin bessman. Folk fick lämna honom det värdefullaste de hade, silversaker, fjäderbolstrar m.m. Han samlade så mycket så han fick knappt plats för allt i sitt hus.”
Gustaf Gullbrandsson
Föddes 7 mars 1832 efter att fadern gift om sig med sin piga Kristina Persdotter sedan han blivit änkeman utan att han fått något barn. Gustav växte upp som enda barnet efter att brodern Peter dog två månader gammal. Hemmet var ovanligt välbeställt och de kunde leva gott trots att fadern skänkt bort halva arvet efter första hustrun Maret enligt deras testamente. De hade alltid minst en piga som bodde hos dem och hjälpte till med krogbetjäningen. Det var också lite ljusare tider på Åstol när man börjat återhämta sig efter den fruktansvärda katastrofen då sillen försvann. 24 år gammal på Annandag jul 1856 vigdes Gustav med den 18-åriga grannflickan Anna Kristina som hade haft desto fler syskon. Men av en syskonskara på 12 barn var det bara 6 som blev vuxna.
Vi vet inget om Gustavs första tid som fiskare, men förmodligen började han på fisket med någon av de 6 sjöbåtar som enligt Axel Holmberg fanns på Åstol 1845 och åren efter. Det vi vet är att han 1873 var skeppare och delägare i bankfiskefartyget James Dickson. Det var en s.k. bankskuta på 70 ton (16 läster) med 13 mans besättning som fiskade med storbackor på Storeggen utanför Ålesund. Det året var fångstvärdet av långa och torsk 9.300:- för James Dickson medan de övriga 5 betydligt mindre åstolbåtarna som fiskade vid Jutska revet utanför Danmark hade ett fångstvärde mellan 1.386-2.784:-.
Sjömansrulla för James Dickson ur liggare från Sjömanshuset i Marstrand 1877-79. Inför fiskeresa till Norge
Befälhavare Gustav Gullbrandsson, jungman Martin R Olofsson från Öckerö, kock Carl Abrahamsson ”AbramsKålle”
Ur Bohusläns Bankiskefartyg 1873 samt tidningsurklipp från 1879
James Dickson såldes till högstbjudande på en auktion som hölls på Åstol i november 1879. Enligt fiskeristatistiken 1886 hade Gustaf inte någon del i ett bankfiskefartyg men däremot en 1/16 del i Löpares landvad så han var fortsatt sysselsatt i det fisket. Enligt min farfar Per Persson var hans morfar (=Gustaf Gullbrandsson) med ”Jänta” på Ålesundsfisket. Jänta var öknamnet på MTD 107 Oscar Dickson, ett bankfiskefartyg (sväriggare) som någon gång kring 1883 hade köpts av Gustafs svågrar Edvard, Carl och Anders Johansson (Johan Erikssons pojkar). Så förmodligen fortsatte Gustaf med storsjöfisket även efter att han sålt James Dickson, nu tillsammans med sina svågrar och sonen Oskar som också var med på Jänta.
Detta lär vara sväriggaren Oskar Dickson ”Jänta”
Barnen
Johanna Fredrika (1857-1938) gifte sig 1877 med Karl Johan Hansson ”KålleHansa” (1851-1937) och de fick 7 barn som blev vuxna och bildade familj. Gustava (1879-1967) gift med Hans Andersson ”Hans i berga” (1883-1969) från Tjörnekalv, Anna Kristina (1881-1913) gift med August Larsson (1879-1909) från Grötö, Hilma (1883-1962) gift med Karl August Thorin från Göteborg dit de flyttade, Albert (1886-1977) gift med Marie Hillberg (1888-1975) från Tjörnekalv dit de flyttade, Oskar (1893-1979) gift med Beria Karlsson (1895-1996) från hus 67, John (1896-1980) gift med Blenda Karlsson (1897-1980) från hus 55, Gunnar (1900-1990) gift med Margareta ” Greta” Larsson (1907-1986) från Örebro.
Bröderna Albert, Gunnar och John Hansson
Karolina Bernhardina (1860-1945) gifte sig midsommarafton 1880 med Mattias Olsson (1857-1933) ”OllesMattin” från hus 32. De fick 8 barn som blev vuxna och bildade familj. Karl (1883-1969) ”MattinsKarl” gift med Augusta Martina Olsson (1892-1943) från Stansvik, Anna Beata (1885-1977), Olga (1887-1953) gift med Albert Andersson Strandberg (1885-1963) från Tjörnekalv, Gustav (1890-1962) gift med Svea Olsdotter (1900-1935) från hus nr 72, Agda ”Ada” (1892-1960) gift med Linus Gustafsson (1888-1967) från hus nr 65, Oskar (1894-1978) ”MattinsOskar” gift med Olga Ottosson (1897-1990) från Stansvik, Fritz f.1896 gift med Nikolina Kristensson (1899-1971) från Tjörnekalv dit de flyttade, Amandus (1902-1953) gift med Selma Emilia Petersson (1902-1965) från hus nr 58 vilka emigrerade till USA.
Bernhardina & Mattias Olsson ”OllesMattin”, Oskar & Olga samt Fritz
Augusta Paulina (1872-1911) gifte sig annandag jul 1893 med Bernhard Persson ”PersBernhard” (1862-1948) från hus nr 1. De fick 6 barn av vilka 4 blev vuxna. Ossian f. 1899 som dog i spanska sjukan endast 22 år gammal. De andra var Per (1894-1990) gift med Josefina Olsson (1890-1963) från hus nr. 72, Evert (1904-1987) gift med Britta Berntsson (1917- 2005) från hus nr. 39, Olof (1906-1987) gift med Borghild Berntsson (1911-1978) från hus nr. 33. En kall februaridag 1911 drog Augusta på sig en förkylning som slutade med att hon dog i lunginflammation. När Bernhard då blev ensam med 4 pojkar 5-17 år gamla fick han stor hjälp av Augustas syskon att ta han om barnen som hos dem fick sitt andra hem.
Bernhard & Augusta med äldsta barnen. Ossian & Sabina
Gullbranssons var Ossians andra hem
Oskar Gullbrandsson (1862-1922) blev aldrig gift utan bodde kvar i huset tillsamman med sina två ogifta systrar Emma och Sabina. Det berättas att han var en omtyckt och gudfruktig man som också lärt sig spela på den orgel som fanns i hemmet och även några av hans sånger finns bevarade. Detta hem var det första på Åstol som hade julgran och det finns berättelser om hur andra barn ibland stod och kikade in genom fönstret. Annars var det ett öppet hem där folk ofta samlades. Gustav fick sitt sjömansbevis april 1883 och började förmodligen då på storbackefiske med far och morbröder på MTD 107 Oscar Dickson ”Jänta” som de just köpt. Vintertid ägnade han sig åt sillfiske med landvad i Löpares vadlag som han var delägare i. Jänta såldes strax före sekelskiftet och då fortsatte Oskar på storbackefiske med sväriggaren MD 38 Albert Ehrensvärd. När åstolborna började med snörpvadsfiske var Oskar med i Björnarnas vadlag.
Snörpvadslaget Björnarna. Sittande fr.v. Karl Oskar Larsson, Karl August Paulsson, Karl Mattsson ”KålleMatts”, Oskar Karlsson ”KosOskar”. Stående fr.v. Albin Karlsson, Oskar Mattsson, Ernst Kristensson (Vassdalen), Alfred Gustavsson ”SkomagerAlfred”, Amandus Mattsson, Oskar Hallberg, Albin Andersson Malmberg, Ivar Karlsson (Rönnäng), Oskar Gullbrandsson, Johan Karlsson ”StavasJohan”
1912 var Oskar med och köpte MD 216 Frej byggd på Allmag Orust som de bedrev backefiske med. När Oskar närmade sig 60 år slutade han som aktiv fiskare. Men vid ett tillfälle i maj 1922 hade en i besättningen blivit sjuk och de bad då Oskar följa med en tur. Men i Nordsjön råkade de ut för dåligt väder och medan Oskar var på däck tog vinden tag i focken och när han försökte hålla emot så följde han med bommen över relingen och hamnade i sjön och innan de hunnit få igång motorn och vänt så var han borta. Oskars systrar sörjde mycket över detta och kunde aldrig komma över denna olycka. Oskars bouppteckning visar på en god ekonomi med ett värde på drygt 8000 kr. Förutom huset som var värderat till 500 kr och hans sjättedel i Frej som var värderad till 2000 kr hade han 5.000 kr på ett konto i Marstrands sparbank (en normal årsinkomst för en åstolfiskare var då runt 1500:- ) De fem syskonen ärvde vars 1000 kr och dessutom fick Emma och Sabina 3000 kr extra för skötsel av föräldrar och broder.
Oskar Gullbrandssons bouppteckning
Emma (1866-1930) förblev ogift och bodde kvar i föräldrahemmet till sin död.
Porslin och glas från Gullbrandsonska hemmet. Tallriken överst t.v. var en så kallad Ålesundstallrik
Sabina (1875-1956) förblev också ogift och blev den som tog över huset när de andra flyttat eller dött. Här bodde hon med sina katter till sin död. Några år upplät hon sitt hus som affär åt Georg Nilsson när han fick slut hos Gottfrid Olsson. Annars försörjde hon sig bl.a. med att ägna backor åt dem som låg på fiske med koljebackor. När hon gick bort 1956 visade det sig till mångas besvikelse att hon inte satt på den förmögenhet man spekulerat i och det lilla som fanns kvar hade hon och de ogifta syskonen kommit överens om att testamentera till Augustas barn som de tagit hand om sedan de blev moderlösa. Tyvärr var ingen intresserad av att ta hand om det anrika huset och grannarna tyckte det låg inklämt och i vägen för dem så alla inventarier överlämnades till samlaren Hendry som sa att han skulle lämna dem till hembygdsmuseet (vilket dock inte skedde) och 1957 lät de riva huset.
Sabina och Arne Bengtsson
Nedan hittar du en Stamtavla med Gustav Gullbrandssons ättlingar i tre generationer för dig som vill veta vilka som är Gustavs ättlingar i vår föräldrageneration.
Ett stort tack till Kenneth Bengtsson som delat med sig av sina djupdykningar i gamla domböcker, Arne Arvidsson som bidragit med underlag och korrekturläsning samt Lena Persson som låtit mig fota av saker och dokument.
Åstol när farfar var ung 