Familjen som bodde i huset enl. husförhörslängden 1905-1918

Fiskaren Johan Emanuel Karlsson (1871-1951) med hustrun Hilda Fredrika Rutgersdotter (1875-1928) och barnen Karl Rutger (1899-1944), Johan Fredrik (1904-1974), Helga Birgitta (1907-, Elsa Frideborg (1910-1925), Sven Torsten (1913-1998), Magnus Ludvig Birger (1915-1993) och Elvi (1918-1991)

Johan & Fredrika med de fyra äldsta barnen Karl, Johan, Helga och Elsa

Föräldrarna till Johan

Johan var född i hus nummer 21 (Ägnestöva). Han var son till Karl Larsson (1843-1871) och Britta Kristina Mattiasdotter (1846-1892). Johan är född 11 oktober 1871 och innan han var två månader gammal så blev han faderlös när Karl drunknade 3 dec 1871 under en fiskeresa mellan Danmark och Sverige tillsammans med brodern August och fadern Lars Hansson ”StorLars” (hus nr 3). 1874 gifter Britta Kristina om sig med Lars Johansson (1847-1919) ”Lars ve brygga” son till Johan Andersson (1798-1885) som var född i Låka, Valla socken men flyttat till Åstol och gift sig med Anna Andreasdotter ( 1807-1872) från Tjörnekalv.

Britta Kristina var dotter till Mattias Öhrberg Olsson (1812-1865) och Inger Sofia Berntsdotter (1816-1875) på Tjörnekalv. Året innan hon gifter sig med Karl Larsson (16 december 1866) så drabbas hennes familj mycket hårt då hennes far och två av hennes bröder drunknar utanför Väggen 7 januari 1865. Samma sorgliga historia drabbar henne alltså igen 3 december 1871 då hennes man Karl drunknar tillsammans med broder och fader. De hade då varit gifta i 5 år och fått tre barn varav den yngste, Johan var så gott som nyfödd.

Föräldrarna till Fredrika

Fredrika var dotter till Rutger Torberntsson (1839-1906) och Helena Karlsdotter (1838-1892) från Tjörnekalv. Rutger ägde 1/8-del i storsjöbåten Nordkap.  Rutgers farfar hade flyttat till Tjörnekalv från Forshälla och hans mor Anna Sofia var dotter till Erik Andersson och Helena Wallberg på Åstol.

 Helena var dotter till Karl Johansson och Johanna Kristensdotter på Åstol. Karl var född på Brattön och Johanna dotter till Kristen Larsson d.y. som var en av de första som flyttade till Åstol.

• 

Fredrika och Johan

Huset

Johan och Fredrika gifte sig 2 oktober 1898  och flyttade då in i sitt nybyggda hus vid Östra dammen söder om sin kusin ”SelmasLars”

Levnadshistoria

Som framgår av ovanstående fick Johan en mycket sorglig start på livet och hans första jul blev allt annat än rolig för familjen. Det går inte att föreställa sig vilket hårt slag det var för hans mor att bli lämnad utan försörjare till tre små barn. Förutom nyfödde Johan var det fyraåriga Mathilda Charlotta och tvååriga Anna Kristina. Efter att Fredrika gifte om sig 1874 födde hon ytterligare sex barn varav de flesta dog unga. Det blev många personer i det lilla huset och kanske var det därför som Johan 1894 flyttade till sin storasyster Matilda Kristina och hennes man Karl Edvard Berntsson där han bodde tills han gifte sig 1898 och flyttade till sitt nybyggda hus tillsammans med Fredrika som hade bott i Marstrand ett år från november 1894 till oktober 1895 innan hon flyttade till Åstol 1898.

1906 var Johan eller ”Karlsson” som han kallades med och köpte fiskejakten MD 81 Palmen tillsammans med sina släktingar Johan Larsson ”StorLarsJohan”, Lars Augustsson ”SelmasLars”, Paulinus Hermansson och Johan Kristensson. Nästa båt de köpte var MD 237 Juno som de hade från 1913 till 1926. 1928 dog Fredrika och lämnade Johan ensam med barnen där de yngsta bara var 10 och 13 år. Han gick då iland och ägnade sig åt hemmafiske istället och köpte tillsammans med sina pojkar jullen MD 520 Frideborg.

• 

• 

Karlsson och besättningen på Juno. Sven och pappa Karlsson på Frideborg

”Karlsson” hade också tillsammans med flera av sina släktingar del i snörpvadslaget Rallare där han var kännare d.v.s. den som satt i följebåten med en speciellt känslig lina i handen och kunde känna när den stötte emot ett sillstim. Utifrån hans känsla bestämdes var och hur vaden skulle kastas.

Barnen

Sven, Karl, Johan, Friberg (gäst), Charles (gm. Helga som saknas på bilden), Elvi, ”Karlsson” och Magnus

Karl fick sitt sjömansbevis maj 1915 och mönstrade samma år. Han var mycket i Marstrand och tjänstgjorde på en båt som tillhörde industrimannen Björn Prytz. Läs mer om honom här: https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7409

Karl blev inte så gammal, han blev sjuk och dog 1944

• 

• 

• 

Karl Karlsson. Karl och Elvi. Karl i Marstrand. Är det familjen Prytz?

Helga blev gift med Charles Olsson (1905-1991) från Klädesholmen där de också bosatte sig

• 

• 

• 

Helga och Charles. En av bröderna på isfiske. Johan på Hamneskär

Johan jobbade en tid på Hamneskär där han hjälpte till med diverse underhåll.

Är det fyrvaktaren på Pater Noster med familj / vänner?

Johan, Sven, Magnus och Elvi förblev ogifta och bodde kvar i föräldrahemmet hela livet. De tre bröderna var flitiga hemmafiskare med Frideborg och senare jullen Juno.

Utdrag ur boken ”Havets män”

Hur det kunde gå till i Ängnestöva

Min farbror Per-Arne (f.1927) har berättat för mig om när han extraknäckte med att ängna backor åt Karlssons när MD 25 Judit, båten som han var kock på blev inkallad till Kronan under kriget 1944.

”Vid den här tiden var det 4 båtar på Åstol som ägnade sig åt backefiske Det var förutom MD 520 Frideborg (bröderna Karlsson) , MD 74 Argo (KålleMatts och Albert Strandberg), MD 5 Brill (August Karlsa och Birger), MD 480 Karola ( Johan Kristensson och LeonardsBernhard). Båtarna gav sig av tidigt på morgonen och satte backorna utanför Hamneskär. Efter några timmar drog de upp dem och sedan på hemvägen fick de rensa fisken som mest bestod av kolja och en del torsk och lägga i backar. När de kom hem kom ett helt gäng, främst kvinnor för att hjälpa dem splitta backorna och sätta nytt agn på dem. För Frideborgs och brödernaKarlssons del var det i Ängnestöva detta jobb utfördes. Det var 10 traww med 6-7 hundre på varje som skulle ängnas. De hade placerat ut tre bänkar, en vid varje fönster och vid varje satt det tre personer. Mitt i rummet satt de två som skar agnet. Det var 9 personer som ängde. Förutom Sven och några andra gubbar var det ett gäng med kvinnor bl.a. Sabina, närmsta grannen till Ängnestöva. Men hon var inte ensam utan där fanns också BrittasLotta och Berta (Ejnars mor), KållePetterssons Fina samt Karlsson-brödernas syster Elvy som ibland fick ta backetrawwet med sig hem för hon skötte hushållet samtidigt. På sommaren hade de skelagn (blåmusslor) och då var det gamle Karlsson själv och en annan gubbe tillsammans med Johan och Sven som skena. På vinterhalvåret ängna de med sill som de köpte från Hottar som låg här med vad och fiska sill. KarlssonsJohan och AbramsKålle var de som skar silla och det var nätt o jämt de kunde hinna med att hålla de andra. En av de frackaste på att ängna var Sabina. När jag var där och ängde så hade jag bara kommit halvvägs när Sabina var klar och då bytte hon traww med mig så vi skulle bli klara fortare och så fick jag ihop några ören extra, jag var ju bara 17 år. Sabina fick 5 öre per hundre för jobbet och så fick hon dessutom mat till sina katter. Efter att hon ängnt klart för Karlssons gick hon vidare till sin släkting MattinsKarl och fortsatte ängna backer för honom och ibland fick även Strandberg hjälp av henne. Backefisket pågick från måndag till torsdag och ibland på fredag och när de kom hem vid 2-3 tiden  lämnade de fisken till Karl Ek som med sin båt Magdalena  körde ner de 7-8 backarna till Göteborg varje kväll. Efter avslutat fiske skulle så backorna splittas och hängas på tork till nästa tur. Ängnestöva blev lite som en samlingsplats vid dessa tillfällen och frampå eftermiddan kom det in folk som inte deltog i arbetet utan bara satte sig och var med i pratet. Det blev mycket spex och skämt många gånger”

Ängnestöva på senare år med några hundre backor hängande på tork

Annons i Västkustfiskaren

---

Ett speciellt tack till Helge Olsson som delat med sig av berättelser och många fina kort ur familjens gamla album.